Jag skrev häromdagen om Ramadan som en period där man ska lära sig tålamod och ödmjuk, undvika ilska, våld och småaktighet m.m. Jag kan konstatera att detta inte verkar gälla i trafiken, eller så är de som kör som värst inte muslimer. Trots att jag bara var en kort sväng hemma i Sverige, blir jag nästan förvånad när jag kommer tillbaka hit och kör på vägarna. Folk saknar fullständigt risktänkande, konsekvensanalys och allmänt vett i trafiken. Häromdagen stod jag och min kollega i en lång kö på motorvägen efter en olycka. Efter en stund passerar vi en annan olycka som inträffat i motsatt körriktning, där det nu står två kvaddade bilar och en båt (!) samt en båttrailer längs med vägkanten. Det är andra gången på kort tid som jag ser relativt stora båtar på motorvägarna, senast var det någon som parkerat en trailer med en båt på, vid en avfart.
Det som är bra är att samhället här nere är väldigt väl medvetna om problemet med den hetsiga trafiken och de många olyckorna. Man ser ofta poliser ute på vägarna, vilket är mycket positivt då det lugnar ner tempot åtminstone just där och just då. De som äger aktier i det svenska företaget Sensys Traffic kan också skatta sig lyckliga för detta problem. Företaget får order på order från olika myndigheter om nya fartkameror som inte bara ska fånga fortkörningar utan även folk som kör i vägrenen, inte använder säkerhetsbälte, ligger för nära framförvarande (s.k. tailgating) etc.
Just att sätta dit folk som kör i vägrenen hade varit väldigt bra. När vi stod i ovan nämnda kö efter en olycka häromdagen blev vi gång på gång omkörda av stora SUVar i vägrenen in mot mitträcket, som tränger sig förbi. Till sist tar det ju dock stopp även för dem och efter en stund kom ambulanser på väg fram till olyckan, som inte kunde köra enda fram pga av de stora bjässarna som stod i vägrenen och blockerade framfarten. Direkt livsfarligt, med andra ord.
Det känns bra att myndigheterna jobbar hårt för att få ner dödligheten i trafiken. Man ser också många kampanjer på temat "speed thrills but kills" etc, för att öka medvetenheten. Under tiden är jag glad att jag för det mesta, tack vare skiftjobbet undviker rusningstrafiken, när det är som värst på vägarna.
onsdag 1 juli 2015
fredag 26 juni 2015
Ramadan
Efter elva härliga dagar i Sverige är jag tillbaka i Förenade Arabemiraten igen. Det blev en kort och ganska spontan, men samtidigt skön och trevlig semester i Sverige. Vädret uppfyllde alla förväntningar man kan ha på ett Sverige i midsommartider; 12-14 grader och ständiga regnskurar, men jag fick ändå badat i Östersjön en gång, till en temperatur lägre än hälften av den i Persiska viken. Framförallt njöt jag också av att kunna vara ute mitt på dagen, utan att bli genomsvettig direkt. Dock ska det samtidigt sägas att temperaturen här nere är positivt överraskande än så länge. Visst sticker det ofta upp över 40 på dagarna, men redan i juni kan temperaturen ofta vara uppe och nosa på både 45 och upp emot 50 grader, så ju längre in i sommaren vi kommer utan det, desto gladare är nog alla vi som bor här. Ändå måste jag erkänna att jag blev lite "besviken" när jag steg av Turkish Airlines Airbus 330-200 i Abu Dhabi, natten till onsdag. Jag hade ställt in mig på att bli genomsvettig innan jag ens hann in i terminalen, men istället var det behagliga 32 grader och en ljummen fläkt som fortsatt att svalka även de senaste dagarna.
Den största skillnaden mot när jag åkte här ifrån är att Ramadan nu har inletts, vilket påverkar livet här mycket, även för oss som inte är muslimer. Ramadan är alltså muslimernas fastemånad och även den nionde månaden i islam och högtiden utgör en av de fem pelarna i religionen. Under denna period (som varar 28-29 dagar, beroende på observationer av månen) ska muslimer avstå från att äta, dricka och ha sexuell samvaro, mellan soluppgång och solnedgång. Man ska också lära sig tålamod och ödmjukhet, förbättra sina kunskaper om religionen samt undvika ilska, våld, småaktighet, girighet och ryktesspridning. Fastan bryts varje natt och månaden avslutas till sist med en stor fest, eid-al-fitr.
För oss som inte är vana vid Ramadan delar arbetsgivaren ut noggranna instruktioner om vad man ska tänka på, en slags "Ramadan för nybörjare" helt enkelt. Där står bl.a. att läsa att det bara är tillåtet att för ickemuslimer på dagtid äta och dricka i ett av köken i kontorskomplexet under tornet. Det är alltså inte tillåtet att, vilket vi brukar, dricka kaffe eller vatten uppe i tornet och man får inte ens tugga tuggummi. Vi som inte fastar ombeds också ha särskild förståelse för att våra fastande kollegors temperament och uppmärksamhet kan vara annorlunda mot vad vi är vana vid. Generellt sätt jobbar muslimerna kortare pass under ramadan (sex timmar istället för åtta) och de flesta försöker att jobba så många nattpass som möjligt. Denna period är alltså den enda under året där nattpassen är de mest populära!
Framförallt vill muslimerna undvika morgonpassen, eftersom det mestadels är under nätterna som människorna är aktiva under Ramadan. Restauranger och köpcentrum har öppet större delen eller hela nätterna, alla affärerna har specialerbjudanden och rea och folk äter oftast en större måltid just innan solen går upp och fastan återupptas. (Nattklubbarna har dock stängt hela månaden, då musik "på hög volym" är helt förbjudet.)
Som svensk och ickemuslim är det en intressant upplevelse att vara med om Ramadan "på riktigt", även om jag haft någon enstaka klasskamrat och bekant i Sverige som firat högtiden tidigare. Man märker verkligen skillnaden här nere, jämfört med innan jag åkte. De flesta som kan verkar ha rest härifrån och det är väldigt folktomt på gatorna. Som sagt är det mestadels på nätterna som människor är ute nu, även om t.ex. mataffärerna har öppet även på dagen. De flesta restaurangerna är stängda under dagtid och de som är öppna täcker sina fönster med stora skynken, så att man inte ska kunna se folk sitta och äta. Snabbmatskedjor som Subway och McDonald's har öppet, men bara för hemleverans.
Man kan tänka vad man vill om det hälsosamma i att mitt i sommaren, i den varmaste delen av världen förbjuda folk från att äta och dricka på dagen, men man ska samtidigt veta att undantag är tillåtna. Gravida och ammande kvinnor får t.ex. bryta fastan om det är fara för kvinnans eller barnets hälsa (kvinnan måste dock ta igen den senare). Hursomhelst är Ramadan något som förekommer ungefär var 11,5 månad (perioden flyttas ca 11 dagar per år då islams kalender är baserad helt på månen) och något vi som invandrat till landet får lära oss att acceptera. Vår uppoffring, att gå till ett speciellt ställe för att äta, inte tugga tuggummi och visa respekt och förståelse för våra fastande kollegor, är trots allt i sammanhanget ganska liten. För muslimerna själva verkar Ramadan snarast vara något man ser fram emot. Som en kollega till mig sa: "Det är en period där vi visar Gud hur mycket vi älskar honom. Man gör ju allt för den man älskar, till och med fastar. Mina barn frågar ofta om det inte är Ramadan snart".
Den största skillnaden mot när jag åkte här ifrån är att Ramadan nu har inletts, vilket påverkar livet här mycket, även för oss som inte är muslimer. Ramadan är alltså muslimernas fastemånad och även den nionde månaden i islam och högtiden utgör en av de fem pelarna i religionen. Under denna period (som varar 28-29 dagar, beroende på observationer av månen) ska muslimer avstå från att äta, dricka och ha sexuell samvaro, mellan soluppgång och solnedgång. Man ska också lära sig tålamod och ödmjukhet, förbättra sina kunskaper om religionen samt undvika ilska, våld, småaktighet, girighet och ryktesspridning. Fastan bryts varje natt och månaden avslutas till sist med en stor fest, eid-al-fitr.
För oss som inte är vana vid Ramadan delar arbetsgivaren ut noggranna instruktioner om vad man ska tänka på, en slags "Ramadan för nybörjare" helt enkelt. Där står bl.a. att läsa att det bara är tillåtet att för ickemuslimer på dagtid äta och dricka i ett av köken i kontorskomplexet under tornet. Det är alltså inte tillåtet att, vilket vi brukar, dricka kaffe eller vatten uppe i tornet och man får inte ens tugga tuggummi. Vi som inte fastar ombeds också ha särskild förståelse för att våra fastande kollegors temperament och uppmärksamhet kan vara annorlunda mot vad vi är vana vid. Generellt sätt jobbar muslimerna kortare pass under ramadan (sex timmar istället för åtta) och de flesta försöker att jobba så många nattpass som möjligt. Denna period är alltså den enda under året där nattpassen är de mest populära!
Framförallt vill muslimerna undvika morgonpassen, eftersom det mestadels är under nätterna som människorna är aktiva under Ramadan. Restauranger och köpcentrum har öppet större delen eller hela nätterna, alla affärerna har specialerbjudanden och rea och folk äter oftast en större måltid just innan solen går upp och fastan återupptas. (Nattklubbarna har dock stängt hela månaden, då musik "på hög volym" är helt förbjudet.)
Som svensk och ickemuslim är det en intressant upplevelse att vara med om Ramadan "på riktigt", även om jag haft någon enstaka klasskamrat och bekant i Sverige som firat högtiden tidigare. Man märker verkligen skillnaden här nere, jämfört med innan jag åkte. De flesta som kan verkar ha rest härifrån och det är väldigt folktomt på gatorna. Som sagt är det mestadels på nätterna som människor är ute nu, även om t.ex. mataffärerna har öppet även på dagen. De flesta restaurangerna är stängda under dagtid och de som är öppna täcker sina fönster med stora skynken, så att man inte ska kunna se folk sitta och äta. Snabbmatskedjor som Subway och McDonald's har öppet, men bara för hemleverans.
Man kan tänka vad man vill om det hälsosamma i att mitt i sommaren, i den varmaste delen av världen förbjuda folk från att äta och dricka på dagen, men man ska samtidigt veta att undantag är tillåtna. Gravida och ammande kvinnor får t.ex. bryta fastan om det är fara för kvinnans eller barnets hälsa (kvinnan måste dock ta igen den senare). Hursomhelst är Ramadan något som förekommer ungefär var 11,5 månad (perioden flyttas ca 11 dagar per år då islams kalender är baserad helt på månen) och något vi som invandrat till landet får lära oss att acceptera. Vår uppoffring, att gå till ett speciellt ställe för att äta, inte tugga tuggummi och visa respekt och förståelse för våra fastande kollegor, är trots allt i sammanhanget ganska liten. För muslimerna själva verkar Ramadan snarast vara något man ser fram emot. Som en kollega till mig sa: "Det är en period där vi visar Gud hur mycket vi älskar honom. Man gör ju allt för den man älskar, till och med fastar. Mina barn frågar ofta om det inte är Ramadan snart".
Ramadan Kareem - glad Ramadan
lördag 13 juni 2015
Hemma
Jag befinner mig just nu i Sverige. Det
var länge oklart om jag skulle få någon semester alls i sommar och
det har varit många och livliga diskussioner bland mina kollegor om
att vi ”rookies” ens kommit på tanken att vilja vara lediga
”redan” nu. Men ledningen bestämde sig till sist för att vi,
efter 4-5 månaders arbete, hade gjort oss förtjänta av varsin
kortare ledighet och jag var först ut. Jag åkte hem igår och
stannar i 11 dagar.
Även om jag älskar mitt jobb och
trivs väldigt bra i UAE generellt, ska det bli väldigt skönt med
en paus för att slappna av lite. Det märks på både kropp och
huvud att jobbet är hårt och pressande där nere. I slutet av en
jobbcykel är man rätt trött och behöver tid för att återhämta
sig. Samtidigt är det ju som sagt förbaskat skoj att styra
flygplan, så jag ska inte påstå att jag lider, inte alls. Men
ändå: man behöver stanna upp, pausa lite och koppla av ibland.
Dessutom är det förstås skönt att
vara hemma i Sverige en sväng. Tajmingen kunde knappast vara bättre;
sommaren verkar (till sist!) äntligen ha anlänt, åtminstone till
Skåne där jag är just nu. Fannie har avslutat sin termin och sitt
första år på universitetet (grattis!) och ska strax gå på ett
tåg ner hit. Snart är det dessutom midsommar, vilket ska firas på
ett så svenskt vis som möjligt (med undantag för sillen!), för
att jag ska ”fylla på” med lite svenskhet innan jag ska ner till
Öknen igen. Slutligen inleds också Ramadan i UAE nästa vecka, den
18/6 och då är det speciella levnadsregler och vardagsrutiner som
gäller, varför det kan vara skönt att åtminstone ”missa”
några dagar av det för att sedan komma tillbaka utvilad och
återigen anpassa sig till den arabiska kulturen.
Vad ska jag då göra under tiden i
Sverige? Förutom att träffa släkt och familj, samt förhoppningsvis
hinna träffa några vänner också, ser jag fram emot följande:
- Vara på sommarstället i Smygehamn (check, jag sitter och skriver i köket, 50 meter från stranden och hör vågorna slå mot strandkanten).
- Fira midsommar i Norrköping
- Spela piano och gitarr
- Återvinna (detta saknar jag!)
- Åka till Köpenhamn
- Åka till Österlen
- Äta och dricka gott
Just den sista punkten innehåller
naturligtvis en hel del underkategorier. Precis som när jag bodde i
Italien är det vissa ätbara saker som är de som mest påtagligt
påminner en om att man inte är hemma och som man snabbt börjar
sakna (förutom familj och vänner, givetvis). Jag har redan hunnit
käka fil och flingor, fruktyoghurt, risgrynsgröt, riktig
jordgubbssylt (som faktiskt innehåller jordgubbar och inte bara
socker), knäckebröd, svenska chips, chokladbollar (eller
negerbollar, beroende på hur politiskt korrekt man är), färska
svenska jordgubbar och slutligen, såklart lösgodis. Hela
kostcirkeln samlad, med andra ord! Snart ska jag ge mig ut på en
joggingrunda längs stranden och njuta av att kunna motionera utomhus
utan att direkt få vätskebrist och tunnelseende. Senare idag kommer
som sagt äntligen Fannie hit och så gör förhoppningsvis även min
väska, som valde att stanna kvar i Istanbul igår, medan jag bytte
till köpenhamnsflyget.
Nedan några bilder på grönska och
natur, som är extra härlig för en som mest sett sand och konstgräs
de senaste månaderna.
måndag 8 juni 2015
Att fatta ett beslut
Vi flygledare fattar 100-tals beslut varje dag, när vi jobbar i position. Nyckeln till att bli bra på jobbet är att hela tiden kunna ligga steget före och förutse vad nästa anrop på frekvensen kommer vara, var man kommer ha nästa konflikt, vilket flygplan (eller helikopter för den delen) som behöver prioritet, i vilken ordning man ska göra saker, när det är läge att koordinera med en kollega osv. Sådan framförhållning blir enklare och enklare ju mer erfarenhet man skaffar sig, både generell erfarenhet från yrket som sådant och framförallt erfarenhet från just den enhet man för tillfället jobbar på. Jag märker varje dag hur det sakta går framåt här nere. Jag börjar mer och mer känna igen konfliktpunkter, sekvenser och liknande. Samtidigt är aldrig en dag lik en annan, vilket är både utmaningen och charmen med jobbet. Det räcker med att ett flygplan av 100 är redo att starta motorerna två minuter tidigare eller senare än dagen innan, så kan hela flödet se annorlunda ut. Tilldelningen av slottar varierar också från dag till dag, nödsituationer uppstår, passagerare blir sjuka, flygplan går sönder osv. Därför måste man hela tiden förbereda sig på olika scenarier och fatta sekundsnabba beslut för att lösa den trafik man hanterar just för stunden.
Denna förmåga att fatta snabba beslut är något man testar alla som söker in till flygledarlinjen på och vi som har haft turen att ha anlag för detta och kommit in på utbildningen, är alla duktiga på att fatta beslut i jobbet. Det man däremot inte testar, men som verkar vara en direkt konsekvens av förmågan att fatta beslut under press, är oförmågan att fatta det enklaste beslut på fritiden, när det är gott om tid. Både jag och många av mina kollegor (ni vet vilka ni är, jag tror ni håller med!) är nämligen helt värdelösa när det gäller enkla, på det stora hela oviktiga val mellan säg vin eller öl, pizza eller hamburgare, pool eller hav, bio eller baren etc. Detta kan leda till ganska humoristiska situationer ibland.
I förrgår jobbade jag och Lilja morgonpass. Till vårt försvar steg vi upp 04.25 och var alltså ganska trötta när vi väl åkte hem vid 15-tiden, efter en normal-intensiv dag på jobbet. Under den timme det tar att köra från Abu Dhabis flygplats till Dubai Marina lyckades vi dock inte besluta om vi skulle beställa hem mat och käka tillsammans, ta en powernap var för sig och förmodligen inte orka göra nåt mer under dagen, eller gå ner till någon bra restaurang senare under kvällen. Vi diskuterade detta i omgångar, med jämna mellanrum avbrutna av sidospår och helt andra diskussioner. Inte förrän jag svängde in bilen på gatan mellan våra hus och omedelbar tidspress uppstod pga bilarna som väntade bakom, lyckades vi fatta ett slutgiltigt beslut i frågan. (Det blev hembeställd mat och tv-spelskväll, för den som undrar).
Apple har ju byggt hela sitt produktutbud på tesen att människan tycker det är jobbigt att hela tiden ställas inför olika val. Istället erbjuder de bara ett fåtal alternativ för varje produkttyp och "låser in" kunden alternativt väljer åt densamme, beroende på hur man ser det. Även om jag inte är så förtjust i Apples produkter generellt så tycker jag det är en intressant modell att bygga sin affärsverksamhet efter och jag känner onekligen igen mig i den bakomliggande teorin.
Jag tycker också det är intressant hur beslutsfattande kan upplevas olika svårt, av helt ologiska anledningar. Det har ju alltså uppenbarligen i mitt fall ingenting med konsekvenserna av ett eventuellt mindre bra beslut att göra, eftersom jag fattar beslut i tornet på löpande band. Men när jag igår t.ex. hade ett stand by-pass och aldrig blev inringd, hade jag helt plötsligt en hel dag ledigt, som jag inte hade räknat med. Då var det minst sagt klurigt att välja vad jag skulle ägna denna lediga tid åt. Jag bröt efter en lång diskussion med mig själv (!) ner alternativen till att gå till en beach club, men vilken? Sheraton eller Ritz? Och när - hela dagen eller bara på eftermiddagen? Skulle man kanske käka lunch där?
Jag hoppas ni förstår hur hårt livet som flygledare kan vara ibland...
Denna förmåga att fatta snabba beslut är något man testar alla som söker in till flygledarlinjen på och vi som har haft turen att ha anlag för detta och kommit in på utbildningen, är alla duktiga på att fatta beslut i jobbet. Det man däremot inte testar, men som verkar vara en direkt konsekvens av förmågan att fatta beslut under press, är oförmågan att fatta det enklaste beslut på fritiden, när det är gott om tid. Både jag och många av mina kollegor (ni vet vilka ni är, jag tror ni håller med!) är nämligen helt värdelösa när det gäller enkla, på det stora hela oviktiga val mellan säg vin eller öl, pizza eller hamburgare, pool eller hav, bio eller baren etc. Detta kan leda till ganska humoristiska situationer ibland.
I förrgår jobbade jag och Lilja morgonpass. Till vårt försvar steg vi upp 04.25 och var alltså ganska trötta när vi väl åkte hem vid 15-tiden, efter en normal-intensiv dag på jobbet. Under den timme det tar att köra från Abu Dhabis flygplats till Dubai Marina lyckades vi dock inte besluta om vi skulle beställa hem mat och käka tillsammans, ta en powernap var för sig och förmodligen inte orka göra nåt mer under dagen, eller gå ner till någon bra restaurang senare under kvällen. Vi diskuterade detta i omgångar, med jämna mellanrum avbrutna av sidospår och helt andra diskussioner. Inte förrän jag svängde in bilen på gatan mellan våra hus och omedelbar tidspress uppstod pga bilarna som väntade bakom, lyckades vi fatta ett slutgiltigt beslut i frågan. (Det blev hembeställd mat och tv-spelskväll, för den som undrar).
Apple har ju byggt hela sitt produktutbud på tesen att människan tycker det är jobbigt att hela tiden ställas inför olika val. Istället erbjuder de bara ett fåtal alternativ för varje produkttyp och "låser in" kunden alternativt väljer åt densamme, beroende på hur man ser det. Även om jag inte är så förtjust i Apples produkter generellt så tycker jag det är en intressant modell att bygga sin affärsverksamhet efter och jag känner onekligen igen mig i den bakomliggande teorin.
Jag tycker också det är intressant hur beslutsfattande kan upplevas olika svårt, av helt ologiska anledningar. Det har ju alltså uppenbarligen i mitt fall ingenting med konsekvenserna av ett eventuellt mindre bra beslut att göra, eftersom jag fattar beslut i tornet på löpande band. Men när jag igår t.ex. hade ett stand by-pass och aldrig blev inringd, hade jag helt plötsligt en hel dag ledigt, som jag inte hade räknat med. Då var det minst sagt klurigt att välja vad jag skulle ägna denna lediga tid åt. Jag bröt efter en lång diskussion med mig själv (!) ner alternativen till att gå till en beach club, men vilken? Sheraton eller Ritz? Och när - hela dagen eller bara på eftermiddagen? Skulle man kanske käka lunch där?
Jag hoppas ni förstår hur hårt livet som flygledare kan vara ibland...
torsdag 4 juni 2015
Absolut Sverige
Häromdagen hade jag - trots Fannies frånvaro - en liten inflyttningsfest, kombinerat med en checkningsfest, hemma i lägenheten i Dubai. Det var en skön blandning deltagare; ett gäng svenskar, en irländare, en britt, en italienare, en fransk bichon frisé, och så Lilja, från Göteborg.
Inför festen hämtade jag ut min alkohollicens, "liquor license". Eftersom alkohol är förbjudet enligt islam, är det även förbjudet att sälja alkohol i UAE generellt. Men eftersom stora delar av landet mer eller mindre drivs av turister och västerlänningar/icke muslimer går det ändå att köpa alkohol på hotell, vissa restauranger, nattklubbar (som oftast hör ihop med hotellen) men också i speciella "high spirit stores", affärer avsedda just för alkoholförsäljning. För att få handla där måste man bevisa för farbror staten att man inte är muslim, vilket man gör genom att ladda upp en massa dokument på en hemsida och vips, några veckor senare kan man hämta ut sitt kort, vilket ser ut som ett körkort och som berättigar en till att köpa och inneha alkohol.
Detta gjorde alltså jag och det fungerade riktigt smidigt att få själva kortet. Svårare var det däremot att sedan hitta affären, i vilken man kan handla alkohol. De får nämligen inte annonsera och synas offentligt, utan det var bokstavligen "ett hål i väggen", en trädörr från ett mörkt parkeringsgarage, som ledde in i en mörk lokal utan fönster. Väl inne var det dock väldigt trevligt. Snyggt inrett med trähyllor och vinställ, betydligt mer "säljande" och estetiskt tilltalande än Systembolagets långa rader av gångar och plastiga hyllor. Utbudet var också stort. Jag var på två olika ställen och båda hade alla de kända spritsorterna/-märkena, de flesta internationellt kända ölmärkena (Guinness, Heineken, Carlsberg, Budweiser etc) och en hel del vin från olika delar av världen. Just vinsortimentet var inte i närheten av det Systembolaget har, men gott nog för mig som uppskattar bra viner men inte är tillräckligt insatt för att på rak arm veta skillnaden mellan en flaska Malbec från det ena franska distriktet och en med samma druva, från ett annat distrikt. Prismässigt var det i nivå med Systemet vad gäller öl. Vinet var något dyrare (från 80 kr/flaskan för en enkel italiensk Primitivo) medan starkspriten var betydligt billigare (en flaska Jameson whisky för motsvarande 180 kronor, t.ex.). Det fanns också gott om "två för en"-erbjudande och liknande, vilket man aldrig ser i Sverige.
För oss svenskar är det ju faktiskt inte så stor skillnad mot hemma, att behöva åka till en särskild affär för att handla alkohol. För en italienare måste det däremot vara väldigt konstigt, när man är van vid att kunna köpa en billig flaska vin (förvisso av högst tveksam kvalitet!) tillsammans med bröd och mjölk i mataffären, på väg hem från jobbet.
Någon svensk öl såg jag inte, och tur är väl kanske det, men den svenska patriotismen fick ändå en viss tillfredsställelse av Absolut Vodka-hyllan mitt i affären, med flaskor från "The country of Sweden". Jag var helt enkelt bara tvungen att köpa en flaska, trots att jag inte är särskilt förtjust i vodka. Vad gör man inte för att markera sitt ursprung! Detta kombinerat med Avicii och Swedish House Mafia på stereon och OLWs jordnötsringar i snacksskålen, bevisade tydligt vår totala överlägsenhet över andra länder, för de stackars utländska festdeltagarna.
Det är lite lustigt, hur svenskheten växer inom en så fort man befinner sig utomlands. Jag känner igen det från när jag bodde i Italien och också från vänner som bor/har bott utomlands. Det är som om man på något sätt, halvt på skoj men också med visst allvar, vill framhäva vilket fantastiskt land man kommer från. När man väl är hemma i Sverige kan man ju gå och klaga i timmar på allt möjligt, från väder till politik, men det blir som om man lägger sådant åt sidan när man träffar på folk från andra länder. Då känns det plötsligt som en plikt att försvara och framhäva sitt rike till varje pris. Fånigt men sant!
På temat fick jag också en mycket uppskattad present. Tillsammans med lite vin, en julgran i plast (!) och en jäkla massa kaffe (fråga inte) hade nämligen några av svenskarna med sig följande:
Kvällen är räddad!
Inför festen hämtade jag ut min alkohollicens, "liquor license". Eftersom alkohol är förbjudet enligt islam, är det även förbjudet att sälja alkohol i UAE generellt. Men eftersom stora delar av landet mer eller mindre drivs av turister och västerlänningar/icke muslimer går det ändå att köpa alkohol på hotell, vissa restauranger, nattklubbar (som oftast hör ihop med hotellen) men också i speciella "high spirit stores", affärer avsedda just för alkoholförsäljning. För att få handla där måste man bevisa för farbror staten att man inte är muslim, vilket man gör genom att ladda upp en massa dokument på en hemsida och vips, några veckor senare kan man hämta ut sitt kort, vilket ser ut som ett körkort och som berättigar en till att köpa och inneha alkohol.
Detta gjorde alltså jag och det fungerade riktigt smidigt att få själva kortet. Svårare var det däremot att sedan hitta affären, i vilken man kan handla alkohol. De får nämligen inte annonsera och synas offentligt, utan det var bokstavligen "ett hål i väggen", en trädörr från ett mörkt parkeringsgarage, som ledde in i en mörk lokal utan fönster. Väl inne var det dock väldigt trevligt. Snyggt inrett med trähyllor och vinställ, betydligt mer "säljande" och estetiskt tilltalande än Systembolagets långa rader av gångar och plastiga hyllor. Utbudet var också stort. Jag var på två olika ställen och båda hade alla de kända spritsorterna/-märkena, de flesta internationellt kända ölmärkena (Guinness, Heineken, Carlsberg, Budweiser etc) och en hel del vin från olika delar av världen. Just vinsortimentet var inte i närheten av det Systembolaget har, men gott nog för mig som uppskattar bra viner men inte är tillräckligt insatt för att på rak arm veta skillnaden mellan en flaska Malbec från det ena franska distriktet och en med samma druva, från ett annat distrikt. Prismässigt var det i nivå med Systemet vad gäller öl. Vinet var något dyrare (från 80 kr/flaskan för en enkel italiensk Primitivo) medan starkspriten var betydligt billigare (en flaska Jameson whisky för motsvarande 180 kronor, t.ex.). Det fanns också gott om "två för en"-erbjudande och liknande, vilket man aldrig ser i Sverige.
För oss svenskar är det ju faktiskt inte så stor skillnad mot hemma, att behöva åka till en särskild affär för att handla alkohol. För en italienare måste det däremot vara väldigt konstigt, när man är van vid att kunna köpa en billig flaska vin (förvisso av högst tveksam kvalitet!) tillsammans med bröd och mjölk i mataffären, på väg hem från jobbet.
Någon svensk öl såg jag inte, och tur är väl kanske det, men den svenska patriotismen fick ändå en viss tillfredsställelse av Absolut Vodka-hyllan mitt i affären, med flaskor från "The country of Sweden". Jag var helt enkelt bara tvungen att köpa en flaska, trots att jag inte är särskilt förtjust i vodka. Vad gör man inte för att markera sitt ursprung! Detta kombinerat med Avicii och Swedish House Mafia på stereon och OLWs jordnötsringar i snacksskålen, bevisade tydligt vår totala överlägsenhet över andra länder, för de stackars utländska festdeltagarna.
På temat fick jag också en mycket uppskattad present. Tillsammans med lite vin, en julgran i plast (!) och en jäkla massa kaffe (fråga inte) hade nämligen några av svenskarna med sig följande:
Kvällen är räddad!
söndag 31 maj 2015
Livet på en motorväg
Det tar cirka en timme att köra till jobbet, trots att jag bor i den sydligaste delen av Dubai och flygplatsen ligger i den nordligaste delen av Abu Dhabi. Totalt är det ca 11 mil på förvisso väldigt bra men tråkig 4 till 8-filig motorväg rakt genom öknen, längs med, men några kilometer innanför kusten. Jag passerar ett par samhällen på vägen, bland annat Ghantoot - en förort till Dubai, byggd i Abu Dhabis emirat men på gränsen till Dubai. Detta för att de som är anställda av emiratet i Abu Dhabi, t.ex. piloterna på Etihad, enligt lag måste bo i emiratet, fast att många av utlänningarna egentligen vill bo i Dubai. Alltså byggde man en förort nära Dubai, men på "rätt" sida gränsen.
Under resorna fram och tillbaka från jobbet får man se en hel del underliga, farliga, konstiga och rent av korkade saker. Tänket vi har i Sverige, att motorvägarna är en slags frizon utan fotgängare, parkerade biler, förmål etc, finns inte här. Framförallt är det indier/pakistanier som har allt möjligt konstigt för sig längs vägarna. Jag har flera gånger sett folk helt sonika stanna bilen i vägrenen, i bästa fall slå på varningsblinkern och sen gå ut och röka. För ett tag sen såg jag en man stanna en minibuss vid en påfart här inne i Dubai, nära min lägenhet. Det var precis i skymningen och han parkerade helt enkelt i vägrenen, gick ut bakom bilen och lade sig ner på knä för att be skymningsbönen, mitt i rusningstrafiken. Man måste nog ha en ganska stark tro för att ta sådana risker.
Flera gånger har jag sett män sitta på huk och uträtta sina behov i vägrenen. En dag såg jag en asiatisk man i kostym sitta under en palm med en laptop, i allén av träd som delar de två olika körriktningarna, mitt ute i öknen. Indiska män i arbetarkläder kommer ofta gående i stora grupper längs vägrenen, där folk kör förbi i 140 km/h. Jag antar att de väntar på bussar som stannar och plockar upp dem. Detta är nämligen särskilt vanligt tidigt på morgonen och på eftermiddagen och enligt mig fullständigt livsfarligt, särskilt när det är mörkt ute.
Vid ett tillfälle har jag fått svänga ut på sidan av en avfart, för att det kom två indier gåendes på avfarten, ner mot motorvägen. Och kanske konstigast av allt, på väg hem från jobbet idag såg jag en motorbåt (!) ståendes på en trailer i refugen som delar motorvägen från avfarten till en av förorterna till Dubai.
Det som är bra med arabiska motorvägar är att de har gott om fartkameror. Eller ja, det är åtminstone bra så länge man själv kommer ihåg att kamerorna är där och man lyckas hålla rätt hastighet, trots att man som i mitt fall inte har någon farthållare, vilket faktiskt är lättare sagt en gjort. Bortskämd? Ja, men det är förbaskat lätt att med lite nedförsbacke komma upp över hastighetsgränsen. Det är förresten rätt lustigt, hastighetsgränserna här i UAE är inte de som står på skyltarna längs vägen utan man får alltid lägga på 20 km/h. Utom ibland, när det står att vägen är radarövervakad och max tillåten hastighet är 140 km/h. Då är det faktiskt 140 km/h! Men på 40-vägar (det lägsta jag sett) kör man alltså i minst 55, annars blir man tutad och ljusblinkad på. På 60-vägar i 75-80 km/h, osv. Fotgängare lämnar företräde åt bilar i alla lägen utom vid rödljus. Går man ändå över ett övergångsställe framför en bil kan man räkna med att garanterat bli tutad på.
Fartkamerorna har dock tydligen gjort mycket nytta sen de sattes upp, särskilt på motorvägarna. Jag förstår inte varför vi inte har fartkameror på svenska motorvägar också! Dödstalen i trafiken är fruktansvärt höga här i UAE, och även om det säkert till stor del kan förklaras av beteenden som de ovan, är också den hetsiga körningen, de obefintliga avstånden till framförvarande, ljusblinkandet, tutandet och den totala bristen på riskmedvetenhet bidragande orsaker. Detta gäller främst folk från vissa länder, det finns en tydlig trend vilka som dagligen försöker köra ihjäl en, om man säger så...
Som tur är kör jag nästan alltid när det är lågtrafik, tack vare skifttiderna. Olyckor då är ovanliga, även om de förekommer. Som värst är det dock på morgon och kväll, under rusningstid och man ser nästan varje dag lösa bildelar som ligger i vägrenen och skräpar efter att folk kört in i varandra. Att själv hålla sig inom hastighetsgränserna, använda säkerhetsbälte, köra defensivt och flytta på sig när andra fordon närmar sig snabbt bakifrån, hoppas jag också ska minimera riskerna.
Nu håller man också på att sätta upp nya, mer avancerade fartkameror som ska upptäcka några av de värsta och farligaste beteendena i trafiken förutom fortkörning, bland annat körning i vägrenen (folk som tränger sig förbi när det uppstår köer), bristen på användning av säkerhetsbälte etc. Förhoppningsvis kan detta ytterligare lugna ner tempot lite.
Under resorna fram och tillbaka från jobbet får man se en hel del underliga, farliga, konstiga och rent av korkade saker. Tänket vi har i Sverige, att motorvägarna är en slags frizon utan fotgängare, parkerade biler, förmål etc, finns inte här. Framförallt är det indier/pakistanier som har allt möjligt konstigt för sig längs vägarna. Jag har flera gånger sett folk helt sonika stanna bilen i vägrenen, i bästa fall slå på varningsblinkern och sen gå ut och röka. För ett tag sen såg jag en man stanna en minibuss vid en påfart här inne i Dubai, nära min lägenhet. Det var precis i skymningen och han parkerade helt enkelt i vägrenen, gick ut bakom bilen och lade sig ner på knä för att be skymningsbönen, mitt i rusningstrafiken. Man måste nog ha en ganska stark tro för att ta sådana risker.
Flera gånger har jag sett män sitta på huk och uträtta sina behov i vägrenen. En dag såg jag en asiatisk man i kostym sitta under en palm med en laptop, i allén av träd som delar de två olika körriktningarna, mitt ute i öknen. Indiska män i arbetarkläder kommer ofta gående i stora grupper längs vägrenen, där folk kör förbi i 140 km/h. Jag antar att de väntar på bussar som stannar och plockar upp dem. Detta är nämligen särskilt vanligt tidigt på morgonen och på eftermiddagen och enligt mig fullständigt livsfarligt, särskilt när det är mörkt ute.
Vid ett tillfälle har jag fått svänga ut på sidan av en avfart, för att det kom två indier gåendes på avfarten, ner mot motorvägen. Och kanske konstigast av allt, på väg hem från jobbet idag såg jag en motorbåt (!) ståendes på en trailer i refugen som delar motorvägen från avfarten till en av förorterna till Dubai.
Det som är bra med arabiska motorvägar är att de har gott om fartkameror. Eller ja, det är åtminstone bra så länge man själv kommer ihåg att kamerorna är där och man lyckas hålla rätt hastighet, trots att man som i mitt fall inte har någon farthållare, vilket faktiskt är lättare sagt en gjort. Bortskämd? Ja, men det är förbaskat lätt att med lite nedförsbacke komma upp över hastighetsgränsen. Det är förresten rätt lustigt, hastighetsgränserna här i UAE är inte de som står på skyltarna längs vägen utan man får alltid lägga på 20 km/h. Utom ibland, när det står att vägen är radarövervakad och max tillåten hastighet är 140 km/h. Då är det faktiskt 140 km/h! Men på 40-vägar (det lägsta jag sett) kör man alltså i minst 55, annars blir man tutad och ljusblinkad på. På 60-vägar i 75-80 km/h, osv. Fotgängare lämnar företräde åt bilar i alla lägen utom vid rödljus. Går man ändå över ett övergångsställe framför en bil kan man räkna med att garanterat bli tutad på.
Fartkamerorna har dock tydligen gjort mycket nytta sen de sattes upp, särskilt på motorvägarna. Jag förstår inte varför vi inte har fartkameror på svenska motorvägar också! Dödstalen i trafiken är fruktansvärt höga här i UAE, och även om det säkert till stor del kan förklaras av beteenden som de ovan, är också den hetsiga körningen, de obefintliga avstånden till framförvarande, ljusblinkandet, tutandet och den totala bristen på riskmedvetenhet bidragande orsaker. Detta gäller främst folk från vissa länder, det finns en tydlig trend vilka som dagligen försöker köra ihjäl en, om man säger så...
Som tur är kör jag nästan alltid när det är lågtrafik, tack vare skifttiderna. Olyckor då är ovanliga, även om de förekommer. Som värst är det dock på morgon och kväll, under rusningstid och man ser nästan varje dag lösa bildelar som ligger i vägrenen och skräpar efter att folk kört in i varandra. Att själv hålla sig inom hastighetsgränserna, använda säkerhetsbälte, köra defensivt och flytta på sig när andra fordon närmar sig snabbt bakifrån, hoppas jag också ska minimera riskerna.
Nu håller man också på att sätta upp nya, mer avancerade fartkameror som ska upptäcka några av de värsta och farligaste beteendena i trafiken förutom fortkörning, bland annat körning i vägrenen (folk som tränger sig förbi när det uppstår köer), bristen på användning av säkerhetsbälte etc. Förhoppningsvis kan detta ytterligare lugna ner tempot lite.
måndag 25 maj 2015
Uppdatering
Jag är just nu inne i ett par dagars ledighet, men bryter av lite med ett övertidspass inatt. Under dagen har jag och Lilja varit på vårt närmsta köpcentrum (förutom Marina Mall), Ibn Batutta Mall. Ett ganska tråkigt köpcentrum, jämfört med konkurrenterna här i staden. Påminner om ett klassiskt svenskt köpcentrum; ett våningsplan, nästan bara affärer och caféer, någon enstaka restaurang (bl.a. Thank God it's Friday!) och så den obligatoriska, stora livsmedelsbutiken som här, precis som hemma inte bara säljer ätbara saker utan även tekniska prylar, vitvaror, kläder, leksaker, you name it! Jag passade på att investera i en dammsugare (tom Lilja har börjat påpeka att jag behöver en, det är en varningsklocka om något!), medan Johan letade efter ett TV-bord, men istället köpte smörpopcorn och en kopp kaffe...
På vägen hem stannade vi till vid en biltvätt för att få bort sanddammet från Liljas ögonsten, en BMW 435i. 15 minuters handtvätt, putsning (både in- och utvändigt) samt vaxning för motsvarande 80 kr, medan vi satt i ett luftkonditionerat rum och snackade skit.
De senaste dagarna har vi också spelat en del tennis, men efter "träning" kl. 12 igår insåg vi att det inte längre är en lämplig tid för fysisk aktivitet. Vi spelade på Ritz Carlton, där vi har fri tillgång till tennisbanor, gym, pooler m.m. och solen stod så gott som i zenit, med en temperatur på 43 grader som resultat. Inte optimalt för fysisk aktivitet. Som tur är har samma hotell börjat kyla ner sina 7 pooler på sitt poolområde, varför vi efter 1,5 timmes halvdåligt spel med många svordomar och klagomål, omprioriterade och gick ner och lade oss vid poolen, beställde in varsin kall öl och åt lunch istället. Det kändes som en betydligt lämpligare aktivitet.
Det är kul med tennis dock. Jag har i stort sett aldrig spelat tidigare, med undantag för någon enstaka introduktionstimme med skolan i högstadiet. Men vi är ett par stycken som lirar här nere och de flesta av oss är ungefär lika dåliga, så det blir en del spel mellan svordomarna och frustrationen. Det blev dock tydligt igår att vi under sommarmånaderna om överhuvudtaget, bör spela under tidig morgon eller sen kväll. Det är för varmt ute övrig tid, helt enkelt. Alternativt kan man spela på inomhusbanor, men det har vi vad jag vet inga just i närheten av där de flesta av oss bor nu.
Strax ska jag och Johan iväg till Sheraton för att käka en förmodat god middag på deras italienska restaurang, innan jag beger mig till Abu Dhabi för nattjänstgöring. Vi hörs!
På vägen hem stannade vi till vid en biltvätt för att få bort sanddammet från Liljas ögonsten, en BMW 435i. 15 minuters handtvätt, putsning (både in- och utvändigt) samt vaxning för motsvarande 80 kr, medan vi satt i ett luftkonditionerat rum och snackade skit.
De senaste dagarna har vi också spelat en del tennis, men efter "träning" kl. 12 igår insåg vi att det inte längre är en lämplig tid för fysisk aktivitet. Vi spelade på Ritz Carlton, där vi har fri tillgång till tennisbanor, gym, pooler m.m. och solen stod så gott som i zenit, med en temperatur på 43 grader som resultat. Inte optimalt för fysisk aktivitet. Som tur är har samma hotell börjat kyla ner sina 7 pooler på sitt poolområde, varför vi efter 1,5 timmes halvdåligt spel med många svordomar och klagomål, omprioriterade och gick ner och lade oss vid poolen, beställde in varsin kall öl och åt lunch istället. Det kändes som en betydligt lämpligare aktivitet.
Det är kul med tennis dock. Jag har i stort sett aldrig spelat tidigare, med undantag för någon enstaka introduktionstimme med skolan i högstadiet. Men vi är ett par stycken som lirar här nere och de flesta av oss är ungefär lika dåliga, så det blir en del spel mellan svordomarna och frustrationen. Det blev dock tydligt igår att vi under sommarmånaderna om överhuvudtaget, bör spela under tidig morgon eller sen kväll. Det är för varmt ute övrig tid, helt enkelt. Alternativt kan man spela på inomhusbanor, men det har vi vad jag vet inga just i närheten av där de flesta av oss bor nu.
Strax ska jag och Johan iväg till Sheraton för att käka en förmodat god middag på deras italienska restaurang, innan jag beger mig till Abu Dhabi för nattjänstgöring. Vi hörs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)