Absolut Sverige

Häromdagen hade jag - trots Fannies frånvaro - en liten inflyttningsfest, kombinerat med en checkningsfest, hemma i lägenheten i Dubai. Det var en skön blandning deltagare; ett gäng svenskar, en irländare, en britt, en italienare, en fransk bichon frisé, och så Lilja, från Göteborg.

Inför festen hämtade jag ut min alkohollicens, "liquor license". Eftersom alkohol är förbjudet enligt islam, är det även förbjudet att sälja alkohol i UAE generellt. Men eftersom stora delar av landet mer eller mindre drivs av turister och västerlänningar/icke muslimer går det ändå att köpa alkohol på hotell, vissa restauranger, nattklubbar (som oftast hör ihop med hotellen) men också i speciella "high spirit stores", affärer avsedda just för alkoholförsäljning. För att få handla där måste man bevisa för farbror staten att man inte är muslim, vilket man gör genom att ladda upp en massa dokument på en hemsida och vips, några veckor senare kan man hämta ut sitt kort, vilket ser ut som ett körkort och som berättigar en till att köpa och inneha alkohol.

Detta gjorde alltså jag och det fungerade riktigt smidigt att få själva kortet. Svårare var det däremot att sedan hitta affären, i vilken man kan handla alkohol. De får nämligen inte annonsera och synas offentligt, utan det var bokstavligen "ett hål i väggen", en trädörr från ett mörkt parkeringsgarage, som ledde in i en mörk lokal utan fönster. Väl inne var det dock väldigt trevligt. Snyggt inrett med trähyllor och vinställ, betydligt mer "säljande" och estetiskt tilltalande än Systembolagets långa rader av gångar och plastiga hyllor. Utbudet var också stort. Jag var på två olika ställen och båda hade alla de kända spritsorterna/-märkena, de flesta internationellt kända ölmärkena (Guinness, Heineken, Carlsberg, Budweiser etc) och en hel del vin från olika delar av världen. Just vinsortimentet var inte i närheten av det Systembolaget har, men gott nog för mig som uppskattar bra viner men inte är tillräckligt insatt för att på rak arm veta skillnaden mellan en flaska Malbec från det ena franska distriktet och en med samma druva, från ett annat distrikt. Prismässigt var det i nivå med Systemet vad gäller öl. Vinet var något dyrare (från 80 kr/flaskan för en enkel italiensk Primitivo) medan starkspriten var betydligt billigare (en flaska Jameson whisky för motsvarande 180 kronor, t.ex.). Det fanns också gott om "två för en"-erbjudande och liknande, vilket man aldrig ser i Sverige.

För oss svenskar är det ju faktiskt inte så stor skillnad mot hemma, att behöva åka till en särskild affär för att handla alkohol. För en italienare måste det däremot vara väldigt konstigt, när man är van vid att kunna köpa en billig flaska vin (förvisso av högst tveksam kvalitet!) tillsammans med bröd och mjölk i mataffären, på väg hem från jobbet.

Någon svensk öl såg jag inte, och tur är väl kanske det, men den svenska patriotismen fick ändå en viss tillfredsställelse av Absolut Vodka-hyllan mitt i affären, med flaskor från "The country of Sweden". Jag var helt enkelt bara tvungen att köpa en flaska, trots att jag inte är särskilt förtjust i vodka. Vad gör man inte för att markera sitt ursprung! Detta kombinerat med Avicii och Swedish House Mafia på stereon och OLWs jordnötsringar i snacksskålen, bevisade tydligt vår totala överlägsenhet över andra länder, för de stackars utländska festdeltagarna.

Det är lite lustigt, hur svenskheten växer inom en så fort man befinner sig utomlands. Jag känner igen det från när jag bodde i Italien och också från vänner som bor/har bott utomlands. Det är som om man på något sätt, halvt på skoj men också med visst allvar, vill framhäva vilket fantastiskt land man kommer från. När man väl är hemma i Sverige kan man ju gå och klaga i timmar på allt möjligt, från väder till politik, men det blir som om man lägger sådant åt sidan när man träffar på folk från andra länder. Då känns det plötsligt som en plikt att försvara och framhäva sitt rike till varje pris. Fånigt men sant!

På temat fick jag också en mycket uppskattad present. Tillsammans med lite vin, en julgran i plast (!) och en jäkla massa kaffe (fråga inte) hade nämligen några av svenskarna med sig följande:

Kvällen är räddad!