Att fatta ett beslut

Vi flygledare fattar 100-tals beslut varje dag, när vi jobbar i position. Nyckeln till att bli bra på jobbet är att hela tiden kunna ligga steget före och förutse vad nästa anrop på frekvensen kommer vara, var man kommer ha nästa konflikt, vilket flygplan (eller helikopter för den delen) som behöver prioritet, i vilken ordning man ska göra saker, när det är läge att koordinera med en kollega osv. Sådan framförhållning blir enklare och enklare ju mer erfarenhet man skaffar sig, både generell erfarenhet från yrket som sådant och framförallt erfarenhet från just den enhet man för tillfället jobbar på. Jag märker varje dag hur det sakta går framåt här nere. Jag börjar mer och mer känna igen konfliktpunkter, sekvenser och liknande. Samtidigt är aldrig en dag lik en annan, vilket är både utmaningen och charmen med jobbet. Det räcker med att ett flygplan av 100 är redo att starta motorerna två minuter tidigare eller senare än dagen innan, så kan hela flödet se annorlunda ut. Tilldelningen av slottar varierar också från dag till dag, nödsituationer uppstår, passagerare blir sjuka, flygplan går sönder osv. Därför måste man hela tiden förbereda sig på olika scenarier och fatta sekundsnabba beslut för att lösa den trafik man hanterar just för stunden.

Denna förmåga att fatta snabba beslut är något man testar alla som söker in till flygledarlinjen på och vi som har haft turen att ha anlag för detta och kommit in på utbildningen, är alla duktiga på att fatta beslut i jobbet. Det man däremot inte testar, men som verkar vara en direkt konsekvens av förmågan att fatta beslut under press, är oförmågan att fatta det enklaste beslut på fritiden, när det är gott om tid. Både jag och många av mina kollegor (ni vet vilka ni är, jag tror ni håller med!) är nämligen helt värdelösa när det gäller enkla, på det stora hela oviktiga val mellan säg vin eller öl, pizza eller hamburgare, pool eller hav, bio eller baren etc. Detta kan leda till ganska humoristiska situationer ibland.

I förrgår jobbade jag och Lilja morgonpass. Till vårt försvar steg vi upp 04.25 och var alltså ganska trötta när vi väl åkte hem vid 15-tiden, efter en normal-intensiv dag på jobbet. Under den timme det tar att köra från Abu Dhabis flygplats till Dubai Marina lyckades vi dock inte besluta om vi skulle beställa hem mat och käka tillsammans, ta en powernap var för sig och förmodligen inte orka göra nåt mer under dagen, eller gå ner till någon bra restaurang senare under kvällen. Vi diskuterade detta i omgångar, med jämna mellanrum avbrutna av sidospår och helt andra diskussioner. Inte förrän jag svängde in bilen på gatan mellan våra hus och omedelbar tidspress uppstod pga bilarna som väntade bakom, lyckades vi fatta ett slutgiltigt beslut i frågan. (Det blev hembeställd mat och tv-spelskväll, för den som undrar).

Apple har ju byggt hela sitt produktutbud på tesen att människan tycker det är jobbigt att hela tiden ställas inför olika val. Istället erbjuder de bara ett fåtal alternativ för varje produkttyp och "låser in" kunden alternativt väljer åt densamme, beroende på hur man ser det. Även om jag inte är så förtjust i Apples produkter generellt så tycker jag det är en intressant modell att bygga sin affärsverksamhet efter och jag känner onekligen igen mig i den bakomliggande teorin.

Jag tycker också det är intressant hur beslutsfattande kan upplevas olika svårt, av helt ologiska anledningar. Det har ju alltså uppenbarligen i mitt fall ingenting med konsekvenserna av ett eventuellt mindre bra beslut att göra, eftersom jag fattar beslut i tornet på löpande band. Men när jag igår t.ex. hade ett stand by-pass och aldrig blev inringd, hade jag helt plötsligt en hel dag ledigt, som jag inte hade räknat med. Då var det minst sagt klurigt att välja vad jag skulle ägna denna lediga tid åt. Jag bröt efter en lång diskussion med mig själv (!) ner alternativen till att gå till en beach club, men vilken? Sheraton eller Ritz? Och när - hela dagen eller bara på eftermiddagen? Skulle man kanske käka lunch där?

Jag hoppas ni förstår hur hårt livet som flygledare kan vara ibland...