The weirdest language on earth

Igår kväll käkade jag middag med flera kollegor här ute på Yas Island. Dels två finnar (det är mycket Finland just nu!) som precis kommit hit, dels en irländare och slutligen en skotsk tjej från Glasgow. Många intressanta engelska dialekter alltså! Jag hade uppfattningen när jag åkte hit, att jag var ganska bra på engelska. Även som flygledare i Sverige pratar man mycket engelska (även om det är upp till piloten att välja mellan svenska och engelska), jag tittar mycket på engelskspråkiga serier, har pluggat mycket på engelska osv. Men en del dialekter har visat sig riktigt svåra att förstå och framförallt om personen i fråga dessutom pratar snabbt och det kombineras med mycket bakgrundsljud, musik och sorl, som igår.

Absolut svårast har jag för indisk engelska. Många av de som kör fordon på flygplatsen är indier (eller från Bangladesh, Pakistan eller liknande) och de pratar skaplig engelska rent grammatiskt, men det går fort så in i hela h... Dessutom har de väldigt konstiga uttal. Bland annat kan de inte göra vokalljudet i "first, third, birth", alltså ett ö-liknande ljud, utan uttalar det mer som ett "uå". De har också väldigt svårt för "th" och säger helt enkelt bara "t". Kommer det sedan ett "r" före "t", hoppar de ofta över "r-ljudet" och gör ett lite tjockare, "klappande t" istället. Ordet "birthday" blir följaktligen alltså näst intill obegripligt, vilket jag har fått erfara flera gånger när indiska banktjänstemän eller liknande frågat mig om mitt födelsedatum. Vad som ytterligare försvårar kommunikationen med indierna är att de verkar tro att de pratar och förstår bättre än vad det faktiskt gör, vilket leder till missförstånd. "Keep 'em on a short leash", som en kollega sade angående fordonsförarna.

Finnarna är lustiga, de kan inte göra "th-ljud" eller "sch-ljud", utan säger "sink" istället för "think", "tsange" istället för "change" osv. Det som hedrar dem är att de dock oftast pratar tillräckligt långsamt (sävligt) så att även vi lite mer trögtänkta fattar ändå.

Irländarna uttalar vissa vokaler annorlunda, "about" blir t.ex. "aböut" och något liknande gör även kanadensarna. Italienarna pratar engelska precis som de pratar italienska, alltså med mycket extra vokaler och handgester som förstärkning. Fransmän, tyskar och spanjorer har jag knappt stött på några än, men de få man hör är också väldigt lätta att identifiera var de kommer ifrån. Norrmännen pratar nästan lika glatt (töntigt, sorry Norge) som när de pratar norska, danskarna med lika mycket magstöd som danskan osv. Vi svenskar däremot är naturligtvis helt felfria och pratar perfekt, brittisk engelska! Eller inte...

Generellt är naturligtvis de som har engelska som modersmål lättare att förstå, så länge de inte pratar med alltför mycket slang, eller för fort. Det finns dock stora skillnader även bland dessa personer, så stora att man ibland kan undra om det faktiskt är samma språk de pratar. Amerikanskan har säkert en massa dialekter i sig, men mest framträdande är de sydstatare vi har på jobbet (även kallade Rednecks:), som pratar med sin släpiga, "ena mungipan upp till ögonvrån-bondiga" dialekt. Australiensarna har alla sina diftonger, sydafrikanerna har en del konstiga ljud/uttal som jag antar kommer från afrikaans osv.

De dialekter jag har svårast att identifiera är nya zeeländskan och den koloniala afrikanskan, ofta talad av sydafrikaner som vuxit upp i rika familjer. Båda dessa dialekter tycker jag låter förvillande lika brittisk London-engelska. Ni som har bättre koll och är mer världsvana skrattar förmodligen högt och gott nu och förmodligen kommer jag göra likadant om jag läser det här om några månader, men än så länge har jag alltså inte kommit till det stadie då jag lyckas skilja dessa dialekter åt.

Och så har vi då till sist skotskan, eller snarare glaswegian. Min syrra bor i Glasgow och jag har varit där 5-6 gånger de senaste åren, så jag är inte helt grön på dialekten - men jäklar vad svårtolkad den är! Mycket konstiga uttal, en hel del slang, det går ganska fort och kollegan jag käkade med igår har, efter sin uppväxt i Glasgow dessutom bott i Liverpool, vilket inte direkt underlättar! Syrran, du får gärna ge mig en privatlektion vid tillfälle, typ en "topp 10 vanligaste Glasgow-uttrycken".

Ni som bor/har bott i ett engelsktalande land eller är väldigt bra på engelska tycker säkert att jag missat saker ovan, ni kanske inte håller med mig eller så förstår ni inte alls vad som är så svårt med att förstå en berusad (de tenderar att vara det då och då), bullrig irländare på en högljudd pub. Hursomhelst rekommenderar jag er alla att kolla in killen i videon här till höger, om ni som jag är intresserade av språk och dialekter. Han ger många bra exempel på det jag pratar om ovan.