Swedish Meatballs

De senaste dagarna har jobbmässigt mest handlat om väntan. Väntan på att luftfartsmyndigheten här i landet ska utfärda mitt elevtillstånd, så att jag kan påbörja min praktik ("On the job training", OJT) för att på sikt få mitt lokala flygledarcertifikat och därmed kunna jobba på egen hand. Tillståndet är nu äntligen färdigt och jag skrev igår på papperna, så nu är det rent formellt fritt fram att påbörja träningen MEN, så blev min instruktör sjuk och den andra instruktören är på semester så jag får helt enkelt bita ihop och vänta några dagar till. Under tiden har jag det dock ganska trevligt, måste jag säga. Jag har börjat gå med mitt blivande skift och ägnar tiden åt att sitta bakom och titta när de andra jobbar. På det sätter lär jag mig en hel del "tips och tricks" för hur man löser olika situationer på olika, smidiga sätt och dessutom hinner jag, under lugnare trafikperioder bekanta mig med både kollegorna och miljön, genom att snacka lite skit, prova att hantera olika tekniska utrustningar etc. Saker jag kommer ha nytta av när jag själv börjar jobba, helt enkelt.

Efter onsdagens morgonpass fick jag ett inslag av hemlängtan och tog därför en sväng till Ikea, som ligger bara några kilometer från mitt hotell. Där provade jag den lokala varianten av "Swedish Meatballs". Jag hade blivit varnad tidigare för att det inte skulle smaka som hemma, någon beskrev smaken av köttbullarna ungefär som "Arabic Camel Balls", kameltestiklar med potatismos (oklart vad de hade för erfarenheter med sig för att dra den parallellen). Men jag bestämde mig för att jag ändå var tvungen att iaf provsmaka. Sagt och gjort, jag beställde in 15 köttbullar med mos i Ikea-restaurangen, som förövrigt såg ut som vilken Ikea-restaurang som helst; samma inredning, kösystem, layout på reklamen, samma kläder på de anställda osv. Och nej, köttbullarna smakade inte som hemma, men de smakade heller inte dåligt (vilket jag på rent spekulativa grunder inbillar mig att kameltestiklar gör). Kryddningen påminde lite om hur falafel smakar, så jag antar att de hade gjort en lokal anpassning men ändå kallade det för Svenska köttbullar, av marknadsföringsskäl. Potatismoset smakade dock precis likadant som hemma (=pullvermos), brunsåsen smakade brunsås medan lingonsylten tyvärr var slut.

Efter lunchen gick jag ner till Ikeas "Swedish Foodmarket" och köpte lite kardemummaskorpor, Singoallakex och svenska sour cream/onion-chips. Där fanns även Marabouchoklad, lingon-, hjortron och blåbärssylt, kaviar, knäckebröd och annat "bra att ha", inför framtida fall av hemlängtan. Med den svenska mattraditionens i övrigt begränsade internationella genomslag vill jag säga: Tack Ingvar Kamprad för att du ser till att vi utvandrare kan hitta Göteborgskex, lösgodis, Marabou och andra nödvändigheter i nästan hela världen!