Learning by doing

Igår åkte jag till Dubai för att hälsa på min polare och kollega Johan. Han bor i Dubai Marina, där även vi planerar att bosätta oss på sikt, så det var kul att komma dit igen (jag var även där några timmar i höstas, i samband med att jag gjorde testerna för jobbet här nere). Vi käkade och gick sedan till Dubai Marina Yacht Club för att ta varsin öl (till det blygsamma priset 102 kr/st!) och därefter vidare till nattklubben Societe. Väldigt trevliga ställen båda två, ganska flashig/elegant stil och med mycket folk, mestadels västerlänningar och en klar överrepresentation av irländare (!), åtminstone av de vi pratade med. Båda ställena har alkoholtillstånd och på nattklubben spelade man välkänd, västerländsk musik, både gammal och ny. Den enda skillnaden från en bar eller nattklubb på säg Stureplan eller franska Rivieran, var att man fick röka inomhus, vilket jag inte gillar. Men sammanfattningsvis blev det en väldigt trevlig kväll!

Väl tillbaka i Abu Dhabi har jag idag spenderat eftermiddagen vid poolen. Den är mycket strategiskt belägen, med fin utsikt över utflygningen från bana 31R på min blivande arbetsplats, Abu Dhabi International Airport. Jag börjar så smått väja mig vid att majoriteten av trafiken är så kallade "heavys", det vill säga flygplan tyngre än 136 000 kg. På min förra arbetsplats Skavsta dominerades trafiken av Ryan Airs Boeing 737 och den typen av flygplan ser nu väldigt små ut när de kommer efter Etihads (största bolaget i Abu Dhabi) Boeing 777 och stora Airbus-plan. Bolaget har nyligen också fått sin första Airbus 380 (världens största passagerarplan) och fler är på gång.

Och så slutligen något om gårdagens aha-upplevelse. Den är lite besvärande så det är knappt jag vill berätta, men jag lärde mig "the hard way" lite om jämställdhetstänket här i landet:

Jag skulle ta metron i Dubai till min väns lägenhet och när jag kom upp på perrongen stod där ett tåg som precis skulle avgå. Jag kastade mig därför in i första bästa vagn, men upptäckte snart att jag hamnat i "guldavdelningen", dvs. första klass. Eftersom jag inte var särskilt lockad av tanken att riskera att behöva betala ett förmodat otrevligt stort bötesbelopp för att inte ha rätt biljett (jag hade en andra klass-biljett), gick jag in i nästa vagn och stannade så fort jag kommit in genom dörren. Väl där märkte jag snart att det var många som tittade på mig och medan min analytiska förmåga arbetade med att förstå varför, noterade jag också att samtliga i vagnen var kvinnor. Strax därefter var det en slöjbeklädd tjej i 20-årsåldern som artigt berättade för mig att "you're not aloud to stand here, mister". Jag hade alltså gått in i tjejvagnen, ett initiativ som inte uppskattades av medpassageranra. Så det var bara att börja tränga sig genom vagnen in till nästa vagn, som f.ö. också var dedikerad till kvinnor och barn, men full av män, vilket jag beslutade mig för fick anses vara good enough.

Så, nu vet jag det. Kolla vilken vagn du åker i och om reglerna verkar gälla just då. Learning by doing...