Första dagen i öknen

Resan ner igår gick via Amsterdam och var rätt lång och tråkig, men gick i övrigt bra. Satt bredvid en snarkande amerikan på flygningen till Abu Dhabi, men det kompenserades till viss del av god mat och bra nördfaktor på att flyga Airbus 330 för första gången på länge. Det är de små detaljerna som gör det! Väl framme vid 2030 lokal tid blev jag upplockad av en av företagets chaufförer som tog mig direkt till en telefonaffär på flygplatsen för att fixa ett SIM-kort. Därefter till hotellet på Yas Island. Jag hade hoppats på en sen upplockning idag, för att hinna sova lite och anpassa mig till tidsskillnaden (+ 3 timmar på vintern) men icke, upplockning kl 06.20, så det blev bara några timmars sömn.

I morse hängde jag, svensk som man är, på låset till frukostserveringen kl 06, för att hinna äta lite innan avfärd. 06.19 var jag ute i lobbyn, 06.40 kom chauffören. Det är nog läge att gå tillbaka till den italienska tidsuppfattning jag lärde mig när jag bodde i Florens och inte ta tider på för stort allvar...

En ny chaufför, en indier liksom chauffören igår, körde mig till en läkarmottagning där "money talks" blev tydligt. Vi kom in i en väntsal med säkert 100 väntande personer, alla män och nästan bara indier, men betalade ca 750 kronor för en "fast track", gick förbi hela kön, in i en korridor. Där var det fullt med bås, på ena sidan för "medical exam", på andra sidan för blodprovning. Först blev jag inpekad i ett bås där det satt en asiatisk läkare som ställde tre korta frågor om ev. sjukdomar, stämplade några papper och skickade ut mig igen. Sedan direkt vidare, förbi ytterligare en kö, in till en annan asiat som tog blodprov. Därefter ner i en ny korridor, förbi ännu en kö och in till en bröströntgen. Nya stämplar, nya kopior av mitt tillfälliga visa och sedan in i bilen och iväg igen.

Därefter åkte vi till min arbetsgivares huvudkontor (HQ) där förmiddagen gick åt till att läsa igenom och signera ett 20-tal olika dokument om allt från anställningsavtal till vem som ska ärva mig om jag skulle dö (!) etc. Återigen, typiskt svenskt och noggrant ställde jag ett antal följdfrågor på klausuler i vissa avtal jag tyckte såg konstiga ut, vilket oftast möttes med en suck från HR-kvinnan, som fick gå iväg och fråga någon högre uppsatt, för att snart komma tillbaka med ett svar i stil med "det är en standardformulering", "det tillämpas aldrig" etc. Spännande!

När jag var klar på HQ kom en bankman (även han indier!) och hämtade upp mig, körde mig till hotellet och tog sedan en massa uppgifter (samt, förstås: nya kopior på pass och visa) för att starta ett bankkonto åt mig. Jag måste verkligen öva på att förstå indisk engelska, den känns svårtolkad. Snabb och med konstig melodi. Får väl tvinga mig igenom nån Bollywoodfilm, i värsta fall...

När bankmannen väl hade åkt tog jag en välförtjänt power nap och sedan ett bad i poolen. Ikväll kommer min polare och blivande kollega Lilja förbi och käkar middag.

Samlade intryck hittills är att det är högt tempo, mycket folk överallt och man får lätt känslan av kaos, om man jämför med lugna, välorganiserade Sverige. Mycket personal överallt dock, allt från folk som bär väskan och håller upp dörrar åt en på hotellet, till bankmän som ovan, som åker ut till kunderna, istället för att kunderna ska komma till banken. Praktiskt!

Jag vet inte hur många olika dokument jag skrivit under idag, men turligt nog är de oftast skrivna på helt okej engelska och det är bara att hoppas att den arabiska versionen (papperna är ofta uppdelade i två spalter, en för varje språk) är en direktöversättning, eftersom alla kontrakt innehåller en finstilt klausul om att det är en arabiska versionen som är juridiskt gällande.