Dubai Mall

När Fannie var nere och hälsade på var vi på Dubai Mall ett par gånger och jag kan verkligen rekommendera det för er som planerar att besöka Dubai. Oavsett om man är särskilt förtjust i köpcentrum eller inte så är det en upplevelse. Med världens största utbud av affärer (mer än 1200 st.), ett "undervattens-zoo" (akvarium), en skridskobana, en gigantisk biograf, ett nöjesfält, några vattenfall och mycket mer, är det lite av ett "must see" när man kommer hit. Jag tror ärligt talat att alla de stora, internationella klädmärkena finns representerade, varken jag eller Fannie kunde komma på något vi saknade iaf. Och det var i alla prisklasser, från Zara och H&M till stora varuhus som Marcs and Spencer och dyrare märken som Gucci, Armani, Hermès, Hugo Boss, Massimo Dutti... You name it!

Lista över alla butiker

Dessutom hade de lite mer annorlunda affärer som en hel butik med bara Disney-kläder (kläder med olika Disney-motiv), en Ferrari-butik med olika Ferrari-reklamprylar, en motsvarande butik fast för Lamborghini, ett Ducati-café och två flygsimulatorer (Boeing 737 och 787, tror jag!). I en separat byggnad fanns det en "souk" (arabiska för "marknad") med lokalt förknippade varor, bl.a. mycket guld.

Där fanns även en gigantisk food court med allt från de vanliga snabbmatskedjorna till restauranger med grekiskt, arabiskt, italienskt, indiskt, asiatiskt och andra typer av kök. Mycket goda sötsaker också, vi provade bl.a. chokladfondue (smällt vit- och mjölchoklad) med jordgubbar och banan. 

På Fannies födelsedag käkade vi på TGIF:s balkong med utsikt över Burj Khalifa (världens högsta byggnad) och en gigantisk fontän. En gång i halvtimmen körde de en "water show", ungefär som en fyrverkeriföreställning fast med vatten istället för fyrverkerier och ackompanjerat av inspelad musik. Det var riktigt häftigt, se videon nedan!

Och jo, självklart hann vi med lite shopping också. Bland annat införskaffades en födelsedagspresent på Victoria Secret och jag införskaffade lite "nödvändigheter" på teknikavdelningen på våning 2.

Priserna? Ungefär samma som hemma i Sverige. Möjligen något dyrare, då valutakursen just nu är till den svenska kronans nackdel. Den lokala valutan dirham (AED) är nämligen knuten till den amerikanska dollarn, som ju för tillfället är relativt stark jämfört med kronan. I gengäld är vissa saker billigare här (bl.a. snabbmat, en Big Mac kostar ca 45 kr) medan lite finare klädmärken som Ralph Lauren och Gant håller ungefär samma priser här som i Europa.

Dubai Food Festival

Under februari månad pågår Dubai Food Festival här i stan. Det är inte en festival som de vi har hemma, med allt på ett och samma ställe, utan snarare en period under vilken det arrangeras olika events med matanknytning, på olika ställen i stan.

Förra helgen var jag och Fannie inne på ett av arrangemangen som ligger under matfestivalens paraply, eventet "Street Nights":

http://www.dubaicalendar.ae/en/event/events/street-nights-dubai-food-festival-2015.html

På en bakgata i ett industriområde mellan Dubai Marina och Financial District hade man byggt upp ett område med två mindre scener, mycket gatukonst och olika typer av matförsäljning. För mig som jobbat med Malmöfestivalen tidigare, var det extra intressant att se hur en matfestival här nere såg ut. Och likheterna var många. Där fanns ett par "Food Trucks" som just nu är väldigt inne i festivalsammanhang, dvs lastbilar/bussar som fungerar som gatukök. Bland annat köpte vi hemmagjord lemonad ur en av dem, vilken var riktigt god. Lemonad är förresten väldigt vanligt här nere, liksom färskpressade juicer och andra fruktbaserade, läskande törstsläckare. Riktigt gott!

Vi köpte också mat från två olika försäljare som hade byggt upp ett enklare kök. Fannie käkade kycklingvingar med BBQ-sås och pommes frites gjorda på sötpotatis (ännu en trendgrej som spridit sig även hit!), medan jag åt en äkta, kanadensisk hamburgare med en klar överdosering av majonnäs... Kladdigt värre, alltså! Ser man till de hårda, svenska kraven på livsmedelshantering som vi hade att göra med på Malmöfestivalen, hölls inte riktigt samma standard här. Bland annat verkade många matförsäljare inte ha tillgång till rinnande vatten och de hade knappast något godkänt restaurangkök att tillgå. Men om man bortsåg från den arbetsskadan och släppte den svenska petigheten lite, var det riktigt trevligt att besöka området. Maten var god och vi mådde bra även efteråt! Förutom maten fanns det som sagt också en del gatukonst att titta på. Bland annat gjorde berömda (tydligen!) graffitiartister varsitt verk längs en lång vägg, barn fick prova på att måla med olja, en vit buss hade ställts fram som besökarna själva fick måla och dekorera med olika budskap, osv. Besökarna var främst västerlänningar, men även några emiratier och en del asiater hade hittat dit.

Sand, sand, sand, sand...

Hög tid för en uppdatering från sandlådan! Jag och Fannie har haft en riktigt mysig vecka här nere och hunnit se och göra väldigt mycket, trots att jag jobbat de flesta dagarna. Hennes intryck hittills av Dubai verkar mestadels positiva, vilket känns lovande inför framtiden! Det har varit helt perfekt för oss att låna min kompis lägenhet i Dubai Marina för att kunna lära känna området vi vill bo i framöver. Fannie har under dagarna jag varit på jobbet sett sig omkring i området, hittat en bra allmän strand (de flesta stränder här är annars privatägda av hotell/beach clubs), provat på massage, käkat på lite olika ställen och så vidare. Jag tänkte be henne göra ett gästinlägg här på bloggen framöver, med lite bilder och intryck från hennes första besök här. Det kommer alltså förhoppningsvis inom kort!

Jag ska göra en rättelse på ett tidigare blogginlägg. Jag skrev att vi i lördags skulle åka till vattenlandet "Atlantis" på den konstgjorda, palmformade ön "Palm Jumeirah Island". Och vi åkte för all del dit, men detta var mitt under sandstormen som drog över UAE i helgen och när vi stod på parkeringen vid entrén insåg vi att det nog inte skulle vara särskilt kul att åka vattenrutschbanor i full storm och med sand som for omkring. Vi lade därför snabbt om taktiken och åkte istället till Dubai Mall, världens största köpcentrum med över 1200 affärer, ett nöjesfält, ett akvarium, en isbana, ett par vattenfall m.m. Det var riktigt häftigt och jag ska skriva mer om det senare.

Men, en sak i taget: sandstormen. Kan låta exotiskt för oss svenskar, men det är verkligen inget jag rekommenderar. Här inne i stan såg vi inte mycket av själva sanden, det var mer "disigt" som vilket siknedsättande väder som helst. När jag på fredagsmorgonen först tittade ut genom fönstret och såg att det var dålig sikt, trodde jag att det var dimma, vilket är ganska vanligt på morgnarna så här års. Det var inte förrän vi kom utanför dörren som vi insåg att det var sand. Sand, sand och återigen sand som for runt precis överallt. Jag såg människor sopa bilen ren från sand när de skulle ut och köra (se bilden), precis som vi i Sverige sopar bort snön. Uteserveringarna som alltid brukar vara knökfulla vid lunch- och middagstid stod tomma. Längs vägarna rörde sig ett tunt täcke sand med vinden. Stormen varade i två dagar och när den på söndagen äntligen lugnade ner sig, hade kallare luft dragit in och den sköna, snudd på FÖR varma sommartemperaturen på 36-37 grader som mest, sjönk till "bara" drygt 20. Husets pool var full av sand och fick saneras med hjälp av en "dammsugare", sopbilar körde runt och städade gatorna, osv. Med tanke på allt detta och framförallt väderomslaget hade Fannie en otrolig tur som hann ner och njuta av värmen några dagar innan stormen kom. De senaste dagarna har det förstås fortfarande varit skönt att vara ute, men på kvällarna behöver man en tjocktröja eller kavaj för att inte frysa. Jag för min del tycker det är rätt skönt att det är lite svalare de dagar jag jobbar, men när jag som idag är ledig så är det synd att det inte riktigt är badväder. Man har som blivit lite bortskämd med det! Å andra sidan är det ju bara februari, så jag kommer nog få värme så det räcker, tids nog...

Som jag sa, inne i stan syntes inte själva sandens rörelser så tydligt, men klickar ni på videon nedan kan ni se hur det såg ut där det är lite mer öppet landskap.

Förutom att vi, som jag nämnde ovan besökte Dubai Mall hann vi också med att gå på Dubai Food Festival, åka på sightseeing (frivillig och ofrivillig, med mig vid ratten), äta på trevliga restauranger, fira Fannies födelsedag, se en mäktig "fontänshow" och mycket annat. Jag ska försöka lägga upp lite bilder och text om detta senare idag eller till helgen!

The Torch

En kraftig brand bröt ut i en av skyskraporna här i närheten av oss, under natten till idag. Det var skyskrapan The Torch, ett av världens högsta bostadshus med totalt 676 lägenheter, som verkar ha nästintill totalförstörts. Lyckligtvis verkar dock ingen ha dött, även om många fått rökskador.

The Torch, liksom byggnaden vi just nu bor i, har haft problem med flera falska brandlarm/vecka, men detta visar att man faktiskt bör ta varenda larm på allvar och ta sig ut så fort som möjligt. Hemskt tråkigt att ett så stort hus och mångas hem förstörts, men skönt att ingen verkar ha omkommit!

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/stor-brand-i-skyskrapa-i-dubai_4352887.svd

http://gulfnews.com/news/gulf/uae/emergencies/massive-fire-erupts-at-torch-tower-in-dubai-marina-1.1460107

Idag blåser det kraftigt, vilket försvårade släckningsarbetet under natten. Det gör också att det drar in mycket sand i staden, och sikten är därför väldigt nersatt. Inte särskilt soligt för en gångs skull alltså, men det gör inte så mycket då jag och Fannie ändå planerat att åka till vattenlandet "Waterworld" på den palmformade ön "The Palm Jumeirah".

Zlatan och kameler!

Igår spenderade jag arbetsdagen på Abu Dhabi Air Traffic Control Centre, dvs byggnaden där flygledartornet ligger på Abu Dhabi International Airport och där jag ska jobba framöver. Förutom fler teorilektioner och mer korvstoppning av information, siffror och procedurer, var vi också uppe i själva tornet för första gången och det va bara ett ord som kändes rätt när man kom upp - Wow! Fantastisk utsikt över större delen av Abu Dhabi och dess kust, otroligt bra översikt över flygplatsområdet, toppmodern utrustning och hjälpmedel. Allt som allt, en riktigt cool arbetsplats och så otroligt stor skillnad mot Skavsta-tornet (där jag senast jobbade) att jag inte ens tänker ge mig in på att försöka förklara olikheterna.

Även övriga delen av byggnaden kändes modern, ljus och trevlig. Inflygningskontrollen till flygplatsen sitter på en av de lägre våningarna, vilka i övrigt består av kontorslokaler för management, tekniker etc, samt rastrum, briefingrum, toaletter, undervisningssalar etc. En skön mix av människor rörde sig i lokalerna, allt från flygledare till tekniker, chefer och representanter för flygplatsen.

Denna blandning av människor, yrkesgrupper och framförallt nationaliteter visade sig tydligt vid lunchbordet. Där satt en emiratisk man i traditionella kläder och huvudduk, en indier, en pakistanier, en namibier, en amerikan, en britt och så jag från Sverige. Det blir rätt underhållande konversationer med en sån blandning av folk. Förutom att man får höra mycket intressant om de olika människorna, kulturerna och länderna får man också en ganska bra inblick i vad folk förknippar Sverige med. Abba och Ikea nämns ofta, så även Volvo, av de som är något sånär bilintresserade. H&M är det däremot ytterst få som vet att det är svenskt och inte heller Skype eller Spotify förknippar folk med Sverige. Men det jag under de senaste veckorna konstaterat att vi är absolut mest kända för är varken Björn & Benny, Avicii, Stellan Skarsgård, Ingmar Bergman eller någon annan nöjespersonlighet. Inte heller politiker som Olof Palme eller Dag Hammarskjöld. Det första folk säger när de hör att man är från Sverige är nästan alltid: "Aaah, Zlatan Ibrahimovic!"

Igår kväll var jag och Fannie nere på The Marina Walk och käkade på en libanesisk restaurang. Jag åt grillade lammkotletter med libanesiskt bröd, persilja och pommes frites. Fannie käkade "Mixed Grill", grillspett av kyckling, lamm och nötkött med en yoghurtsås, bröd och pommes. Allt på en terrass ut mot kanalen som flyter genom Marinan, med arabisk musik i bakgrunden och folk som rökte vattenpipa med olika smaker runt omkring oss. Hyfsat genuint för att vara i ett av de "värsta" turistområdena, alltså!

Idag spenderade vi förmiddagen vid husets pool och jag tränade lite i gymmet. Vad jag vet har alla skyskrapor i de lite bättre områdena i Dubai egen pool och gym, som är tillgängligt för de boende. Vid poolen finns alltid en badvakt i tjänst och oftast även trädgårdsarbetare som fixar i rabatterna etc.

Under eftermiddagen har vi varit nere på stranden, ca 5-10 minuter från Liljas lägenhet och solat, badat samt sett riktiga kameler, live! På vägen dit såg vi också ett par röda Ferraris, vilket gör att vi nu kan bocka av två av de högst prioriterade punkterna på Fannies första "tittresa".

Ikväll ska vi åka till en "Street Food Market" som ingår i Dubai Food Festival, vilken pågår större delen av februari. Festivalen syns också på Marina Mall, där vi igår hamnade mitt i en parad med spelande "kockar".

Traffic, traffic!

I måndags fick jag äntligen mitt efterlängtade residence visa (motsvarande uppehållstillstånd) och även om det i praktiken bara var en stämplad sida i passet, var det ett stort steg i byråkratiprocessen här nere. Med hjälp av visat åkte jag direkt till trafikdepartementet i Abu Dhabi och fick på bara någon timme mitt svenska körkort ersatt/kompletterat av ett emiratiskt körkort, vilket jag behöver för att få köra här nere. Jag är numera alltså åter en fri man som kan ta sig runt i det här landet på ett "vettigt" sätt, dvs med bil.

Igår hade vi teoriundervisning på huvudkontoret med en av de emiratiska, blivande kollegorna och instruktörerna, en mycket trevlig och avslappnad man vid namn Faheid. Förutom att undervisa oss i de rent jobbrelaterade ämnena för dagen, bl.a. inflygningsprocedurer och tekniska hjälpmedel i tornet, snackade vi en hel del om livet här i UAE, hur emiratierna ser på oss "expats" (invandrad arbetskraft) etc. Väldigt intressant och säkerligen bra att ha med sig framöver. Jag ska försöka återkomma till mer om detta i ett senare blogginlägg.

Faheid fick också reda på att jag precis fått mitt körkort och hjälpte mig snabbt att hitta en bilfirma som hade en bil att hyra ut, vilket inte är det lättaste här nere. Alla firmorna på flygplatsen verkar t.ex. ha alla sina bilar i stort sett konstant uthyrda, ett av många tecken på att staden och regionen växer fortare än många företag hinner med. Jag hade därför hittat ett par mindre hyrfirmor i andra delar av Abu Dhabi som hade bilar att hyra ut, men dessa sågade Faheid snabbt av olika skäl, mestadels för att de hade sämre försäkringsvillkor ("full insurance" är inte alltid full insurance, visade det sig). Istället ringde han till Europcar, som officiellt inte hade några bilar lediga, snackade lite på arabiska med någon manager och en timme senare stod vi i en galleri och hämtade ut bilen. Faheid hjälpte mig att noggrant gå igenom fordonet, anmärka på minsta repor, skälla ut den asiatiska personalen för att vägregistreringen hade gått ut (vilket de snabbt fixade till med ett gäng dokument och stämplar från någon manager) etc. Det var kort sagt en otroligt värdefull hjälp att ha med sig, eftersom jag själv inte hyrt bil privat särskilt många gånger i mitt liv och inte hade en aning om de lokala reglerna för registreringar etc, här nere.

Väl med nycklarna i handen gav vi oss ut i trafiken. Faheid först i sin gigantiska Nissan Pathfinder (för er som liksom jag är vansinnigt dålig på bilar kan den enklast beskrivas ungefär som en mindre buss, men väldigt vanlig här nere och passar bra för en typisk emiratisk familj som Faheids, på åtta personer. Jag och min kollega Nick följde efter i min Hyndai, för att Faheid skulle visa oss vägen från stan ut till tornet (som ligger på en helt annan del av flygplatsen än passagerarterminalerna).

Jag har kört en del bil i Sverige, Spanien och Italien, men tro mig: den här trafiken är många gånger värre, vad gäller intensitet, aggressiv körning, tutande etc. När arbetsdagen var slut, skjutsade jag Nick och Dario tillbaka till hotellet, hämtade mina väskor och körde till Dubai, för att tillfälligt flytta in i min kompis lägenhet i Dubai Marina. Motorvägen mellan Abu Dhabi och Dubai består av 6-8 filer per riktning och maxfarten är 140 km/h (egentligen 120 km/h, men man får köra 20 km/h fortare än gränsen, utan att få böter). Folk kör om en på båda sidorna, om man ligger i en av mittenfilerna och kör "för långsamt". De tutar, byter fil utan att blinka, korsar ibland över flera filer samtidigt, ljustutar om man anses vara "i vägen" etc. En aning stressigt och uppmärksamhetskrävande körning med andra ord, men jag antar att man vänjer sig allt eftersom.

Sent igår kväll hämtade jag upp Fannie, som flög med Emirates från Arlanda till Dubai. Hon håller för övrigt på med sin körkortsutbildning, och jag lade direkt in en disclaimer att inte låta sig inspireras/läras alltför mycket av hur man kör bil i det här landet. Vi har nu gjort oss hemmastadda i Liljas lägenhet, efter en mysig frukost (bilden) spenderade jag större delen av dagen hos flygläkaren, men vi har även hunnit med en kort tur till Marinans köpcentrum, en promenad längs vattnet och en sightseeing med bilen, för att bland annat titta på landmärken som Burj Al Arab, Burj Kalifa och så vidare. Fannie har också gjort en noggrann studie av den arabiska solen och poolen här i huset. Imorgon satsar hon på en tur till stranden, medan jag för första gången ska komma upp i själva tornet, min blivande arbetsplats. Framåt kvällen ska vi börja leta efter kandidater till framtida stamrestauranger i Dubai Marina, området vi hoppas flytta till framåt sommaren
.

This is Sweden

Idag var jag inne på Svenska Ambassaden i Abu Dhabi för att hämta mitt körkort, som blivit översatt till arabiska (ett steg i den till synes oändliga processen att få ett lokalt körkort här nere!). Medan jag väntade i väntrummet passade jag på att bläddra igenom lite av marknadsföringsmaterialet för Sverige, som de hade ståendes i en broschyrhållare. Jag tror minsann förstasidan i "This is Sweden"-boken är tagen i Malmö! Men den där "Swedish Kitchen"-boken vet jag inte... Är verkligen svensk matkultur rätt sätt att sälja in vårt land? Jag är lite tveksam, jag tror världen klarar sig rätt skapligt utan surströmming, inlagd sil och kroppkakor...

Ikväll tog jag, italienaren Dario och en nyanländ brittisk kille/man/äldre man (vi behöver inte gå in på siffror, varken vad gäller ålder eller vikt...) en promenad bort till Yas Island Mall, det stora köpcentrumet här på ön, för att käka middag. Vi ska alla jobba tillsammans i Abu Dhabi Tower framöver. Jag och italienaren ser dessutom ut att hamna i samma skift vilket känns bra, han är trevlig och "verkar vettig"! Vi käkade på en trevlig hamburgarrestaurang med hemmagjorda hamburgare och club sandwichs. Det är lite småtråkigt att sitta i ett köpcentrum och äta, men för att vara just ett köpcentrum har de gjort det väldigt snyggt och stilrent, det känns lyxigt och modernt (öppnade i november 2014). Dessutom är utbudet av restauranger stort, vilket ger lite variation till de olika hotellens restauranger, här där vi bor.

Jag tror jag har nämnt det kort i ett tidigare inlägg, men det är en brokig skara erfarenheter de flygledare har som jag träffat hittills. Jag och min polare Lilja har jobbat på några av Sveriges större flygplatser, men som med internationella mått på sin höjd är "medium sized". Några andra har jobbat på riktigt stora, internationella hubbar som Heathrow, Stansted, Johannesburg etc. Och den nyanlände britten Nick jobbade senast i Erbil, Irak där tornet med jämna mellanrum blev beskjutet och de ibland fick byta riktning på landningarna pga explosioner under inflygningen. Det är annat än de svenska larmen om "laserpekning" mot flygledartorn och piloter, även om även det förstås är allvarligt och "obra" på alla sätt!

Det ska bli intressant att börja jobba med dessa och andra personer och upptäcka skillnader och likheter. Min känsla hittills är att vi delar grunderna, oavsett var i världen vi är utbildade och har jobbat, men jag är helt övertygad om att alla länder och alla flygledare, liksom i Sverige, har sina "specialare" och olika sätt att lösa olika situationer. Det är något av det jag ser fram emot mest här nere, alla de erfarenheter en sån arbetsmiljö förhoppningsvis kommer att ge.

Imorgon ska jag in till huvudkontoret för mer teoriutbildning, innan jag får börja jobba operativt. På tisdag checkar jag åtminstone tillfälligt ut från hotellet här i Abu Dhabi, för att flytta till Dubai i två veckor, där jag lånar min kompis lägenhet. Då kommer också Fannie dit, vilket ska bli väldigt mysigt.

Avslutar med en bild från Yas Marina, där jag och Lilja var och käkade häromkvällen. Några riktigt fina "båtar" (/skepp?) låg inne i hamnen, inte långt från där vi satt och avnjöt en riktigt bra, medelhavsinspirerad middag. I bakgrunden Formel 1-banan och det femstjärniga lyxhotellet Viceroy som bokstavligen är byggt ovanpå racingbanan.

Red Bull Air Race

Här kommer några bilder och en video från dagens tävlingar i Red Bull Air Race på Corniche Beach i Abu Dhabi. Riktigt häftig flygning, lågt och fort och riktigt mycket show. Perfekt underhållning för två flygledare, med andra ord :)

 Tävlingsbanan på Corniche Beach

 Presentation av piloterna och bild över publiken (alla samlade i skuggan från reklampelarna)

En tävlingsomgång

Downtown Abu Dhabi

Igår åkte jag och min italienska kollega ner till centrala Abu Dhabi, för att se oss omkring lite. Eller ja, det var åtminstone den ursprungliga planen. Det ville sig dock inte bättre än att jag på vägen nödgades göra en utryckning av byråkratisk karaktär, för att få mitt körkort översatt till engelska. Det är nämligen ett steg i den förvånansvärt jättelånga processen att få ett nationellt, emiratiskt körkort, vilket jag kommer att behöva på sikt. Personen på mitt företag som skulle ha ordnat det, hade gett kortet till en annan person, som ingen visste vem det var. När denne väl var identifierad visade sig han inte ha en aning om hur man översatte svenska körkort. Jag fick därför kasta mig i en taxi till huvudkontoret, hämta körkortet, ta en ny taxi till Svenska Ambassaden och efter en hel del tjatande och ringande få dem att ta emot det för officiell översättning, trots att det var utanför deras "handläggningstider för den typen av ärenden". Det är inte bara UAE som är bra på byråkrati, med andra ord!

Hursomhelst, centrala Abu Dhabi var stort men ganska tråkigt. Det påminde en hel del om Kapstaden, fast modernare; stora, höga byggnader/skyskrapor med kontor och lägenheter men inte alls gjort för att man ska gå omkring och strosa och titta på saker. Inga gågator eller pittoreska gränder som man kan hitta i många europeiska städer, utan väldigt anpassat för att man ska köra bil, åka till ett köpcentrum (vilket det fanns flera även inne i stan), shoppa och sen köra vidare till nästa ställe.

Det som var positivt var däremot att precis nedanför (eller snarare ovanför, norr om) centrum ligger Corniche Beach, en strand mitt i stan! Där fanns också en strandpromenad och ett cykelstråk, bland palmer och lite planteringar. Trevligt! Själva stranden i sig var väldigt oexploaterad, inga solstolar eller beach clubs eller liknande, men det såg ut som att man kunde bada om man ville. De större badstränderna verkar däremot ligga en bit utanför centrum.

När vi var inne under eftermiddagen var det riktigt hett i solen (troligen runt 40 grader) och jag hade långbyxor och skjorta på mig, eftersom jag hade varit in om huvudkontoret på vägen dit. Vi hittade dock till sist ett köpcentrum med luftkonditionering och ett stort Starbucks-café, där vi svalkade oss med varsin Frappuccino innan vi var redo att ta oss hem till hotellet igen. Det verkar generellt ha varit varmare än normalt de 10 dagar jag hittills har varit här, vad jag kan förstå på hotellpersonal och andra. När man bara ligger vid poolen är det underbart, men när man vistas utomhus i lite mer "formell klädsel" som igår, är det rätt jobbigt. Och då är det ändå bara februari! Jag ser i det avseendet inte fram emot sommarens 50 grader med hög luftfuktighet...

Imorgon ska jag åka med en svensk kollega ner till just Corniche Beach där säsongspremiären av Red Bull Air Race flygs. De höll på att bygga upp inför tävlingen samt provflyga igår och det såg riktigt fräckt ut. Retar mig lite på att jag inte fick plats med systemkameran i packningen när jag åkte hit, men jag får försöka ta någon hyfsat bild med mobilkameran istället.

En svensk, en finne, en emiratier...

Igår var första riktiga arbetsdagen här nere och en teorigenomgång av flygplatsens layout, luftrummet runt Abu Dhabi samt hur man hanterar nödsituationer, stod på programmet. Vi var en minst sagt brokig skara som samlades på arbetsgivarens huvudkontor kl 0900. Jag som svensk, en finsk flygledare som jobbat i Helsingfors, en engelsman från Heathrow, en kille från Pristina, Kosovo och slutligen vår lärare, en emiratier från Abu Dhabi. Alla satt vi kostymklädda (utom emiratiern förstås) i ett konferensrum med bekväma skinnstolar kring ett stort mahognybord och det hade förmodligen sett ganska lustigt ut om någon hade tagit en bild på oss. Men flygbranschen är en av de mest globala branscher som finns och trots vår blandade bakgrund, både geografiskt och sett till vilken typ av flygplats vi jobbat på tidigare, visade det sig snart att vi "pratade samma språk" och det blev en intressant dag med mycket "korvstoppning" av siffror, förkortningar, procedurer etc men också mycket bra information, tips och tricks.

På kvällen träffade jag de svenskar som tillhör företagsledningen här nere och bor på ett av grannhotellen, här på Yas Island. Det var kul att dels få ett ansikte på folk man mailat och pratat med på telefon och dels att känna att det finns personer man kan vända sig till här i närheten, när det här landet känns alltför främmande/komplicerat. Vilket, tro mig, händer lite då och då!

Idag har jag legat vid poolen och pluggat teori som jag behöver kunna i mitt kommande jobb. Allt från radiofrekvenser och namn på taxibanor, till förkortningar för destinationer och flygbolag. Det är mycket att få in i huvudet, men det brukar ge sig efter ett tag. Jag har också umgåtts med en ännu nyare flygledare än mig här nere (!), italienaren Dario. Vi åkte bort till Yas Mall och käkade ikväll (italiensk, förstås) och fixade lite ärenden samt skröt oblygt och patriotiskt när vi såg en Ferrari respektive skyltar om H&M och Ikea. Han verkar va en trevlig kille och det ger mig dessutom en möjlighet att damma av min italienska lite, det behövs!

Avslutar dagens uppdatering med en bild från food courten som ligger på terrassen vid Yas Mall, med utsikt över Ferrari World.

Moment 22

Jag har kört fast i min "invandringsprocess" och det är DJUPT frustrerande! Är man svensk och åker till UAE på semester kommer man in i landet på ett 30-dagars turistvisum, utan att behöva ansöka om något på förhand. Då får man vistas i landet, köra bil, dricka alkohol etc. När jag kom hit gick jag däremot in på ett arbetsvisa, eftersom jag ska jobba här. Men innan jag får börja jobba operativt måste jag få mitt "residence visa", typ uppehållstillstånd. Och innan jag får det, kan jag heller inte få mitt UAE National ID (vilket man behöver för att kunna legitimera sig t.ex. när man ska teckna ett telefonabonnemang) eller mitt lokala körkort. Och eftersom jag är här för att arbeta, får jag inte köra bil förrän jag har fått ovanstående dokument. Ja, ni förstår. Krångligt är bara förnamnet.

Eftersom landet är väldigt bilanpassat, likt USA känns det frustrerande att inte kunna ta sig någonstans på egen hand. Jag kan heller inte komma åt mitt nyöppnade bankkonto, eller snarare kan jag sätta in pengar men inte ta ut några, vilket inte verkar vara en alltför lysande deal. Detta beror på att jag inte kan hämta ut mitt kontokort, eftersom budfirman som ska leverera kortet inte accepterar några andra ID-handlingar än just residence visa, national ID eller lokalt körkort. Just nu blir det därför mycket taxiåkande och idag har jag också provat att åka lokalbuss bort till nyöppnade Yas Mall, vilket fungerade riktigt bra. Taxi är billigt, kostar ca 3-4 kr/km + en mindre framkörningsavgift och bussen kostade ca 9 kr/resa. Så länge jag håller mig i Abu Dhabi går det alltså att lösa ganska smidigt, men det hade varit skönt att vara mer flexibel och ha tillgång till en bil.

Yas Mall, ja. Det var... stort! Som så mycket annat här, allt ska vara störst, högst, mest, bäst och gärna dyrast också, när man ändå är igång. Eftersom grann-emiratet Dubai länge kunnat skryta med världens största köpcentrum, Dubai Mall med ca 1200 butiker, ansåg sig Abu Dhabi mer eller mindre tvingat att matcha detta. Sagt och gjort, nu finns det drygt 230 000 m2 shopping, restauranger, bio m.m. att besöka på köpcentrumet. Förvisso bara hälften så stort som Dubai Mall räknat i yta, men de lyckades på något sätt kalla sig störst ändå, i sin marknadsföring vid ingången... Yas Mall har fördelen att det ligger granne med en av stans största turistattraktioner, nöjesfältet "Ferrari World" ute på Yas Island, samma ö som jag bor på. De flesta av de stora kedjorna man ser på köpcentrum i Europa fanns representerade, liksom några lokala och en mängd olika restauranger, caféer, snabbmatskedjor etc. Jag provar att ladda upp några bilder här, får se om det funkar. Jag är väl medveten om att det inte är några mästerligt tagna foton, vilket jag till stor del skyller på svårigheten att balansera en kaffemugg i handen samtidigt som man fotar. Livet är hårt.

Imorgon väntar min första "riktiga" arbetsdag, då jag ska börja min ATC training med teorilektioner inne på huvudkontoret i Abu Dhabi. Tydligen har det nyligen anlänt två eller tre andra controllers som ska göra den inledande utbildningen tillsammans med mig, så det ska bli kul att träffa dem.

Learning by doing

Igår åkte jag till Dubai för att hälsa på min polare och kollega Johan. Han bor i Dubai Marina, där även vi planerar att bosätta oss på sikt, så det var kul att komma dit igen (jag var även där några timmar i höstas, i samband med att jag gjorde testerna för jobbet här nere). Vi käkade och gick sedan till Dubai Marina Yacht Club för att ta varsin öl (till det blygsamma priset 102 kr/st!) och därefter vidare till nattklubben Societe. Väldigt trevliga ställen båda två, ganska flashig/elegant stil och med mycket folk, mestadels västerlänningar och en klar överrepresentation av irländare (!), åtminstone av de vi pratade med. Båda ställena har alkoholtillstånd och på nattklubben spelade man välkänd, västerländsk musik, både gammal och ny. Den enda skillnaden från en bar eller nattklubb på säg Stureplan eller franska Rivieran, var att man fick röka inomhus, vilket jag inte gillar. Men sammanfattningsvis blev det en väldigt trevlig kväll!

Väl tillbaka i Abu Dhabi har jag idag spenderat eftermiddagen vid poolen. Den är mycket strategiskt belägen, med fin utsikt över utflygningen från bana 31R på min blivande arbetsplats, Abu Dhabi International Airport. Jag börjar så smått väja mig vid att majoriteten av trafiken är så kallade "heavys", det vill säga flygplan tyngre än 136 000 kg. På min förra arbetsplats Skavsta dominerades trafiken av Ryan Airs Boeing 737 och den typen av flygplan ser nu väldigt små ut när de kommer efter Etihads (största bolaget i Abu Dhabi) Boeing 777 och stora Airbus-plan. Bolaget har nyligen också fått sin första Airbus 380 (världens största passagerarplan) och fler är på gång.

Och så slutligen något om gårdagens aha-upplevelse. Den är lite besvärande så det är knappt jag vill berätta, men jag lärde mig "the hard way" lite om jämställdhetstänket här i landet:

Jag skulle ta metron i Dubai till min väns lägenhet och när jag kom upp på perrongen stod där ett tåg som precis skulle avgå. Jag kastade mig därför in i första bästa vagn, men upptäckte snart att jag hamnat i "guldavdelningen", dvs. första klass. Eftersom jag inte var särskilt lockad av tanken att riskera att behöva betala ett förmodat otrevligt stort bötesbelopp för att inte ha rätt biljett (jag hade en andra klass-biljett), gick jag in i nästa vagn och stannade så fort jag kommit in genom dörren. Väl där märkte jag snart att det var många som tittade på mig och medan min analytiska förmåga arbetade med att förstå varför, noterade jag också att samtliga i vagnen var kvinnor. Strax därefter var det en slöjbeklädd tjej i 20-årsåldern som artigt berättade för mig att "you're not aloud to stand here, mister". Jag hade alltså gått in i tjejvagnen, ett initiativ som inte uppskattades av medpassageranra. Så det var bara att börja tränga sig genom vagnen in till nästa vagn, som f.ö. också var dedikerad till kvinnor och barn, men full av män, vilket jag beslutade mig för fick anses vara good enough.

Så, nu vet jag det. Kolla vilken vagn du åker i och om reglerna verkar gälla just då. Learning by doing...

Tidig helg

Idag blev det en kort arbetsdag. En chaufför plockade upp mig på hotellet kl 06 för att åka och fixa ytterligare ett moment i visa-processen, fingeravtrycksregistrering. 0600 kändes onödigt tidigt och när vi kom fram till myndigheten som ansvarar för registreringen var där stängt och rätt öde. Chauffören bad mig att vänta en liten stund och ett par indiska säkerhetsvakter sa åt mig att ställa mig åt sidan för att bilda en "kö". 20 minuter senare stod där säkert 50 personer bakom mig och det visade sig ha varit en bra idé att vara där tidigt, för att slippa ägna halva dagen åt köande. Väl inne tog själva registreringen fem minuter och jag var tillbaka på hotellet lagom till en lugn frukost vid åttasnåret. När chauffören släppte av mig sa han åt mig att "hänga på hotellet några dagar, någon kommer att kontakta dig" så jag ligger lågt just nu och känner lite på poolområdet. Helt okej med mig!

Kriminaliteten här i landet är extremt låg och enligt min chaufför beror det på den hårda kontrollen som bl.a. registrering av fingertryck, blod/DNA etc. Risken att åka dit är helt enkelt för stor. Dessutom är de flesta här för att jobba och tjäna pengar och vill därför inte riskera att bli utslängda ur landet. Har hört flera som säger att man lätt kan lämna sin dator vid poolen eller bilnyckeln i bilen utan att behöva oroa sig. Känner mig inte helt trygg med det än, men det kanske kommer. Gäller att kunna tänka om när man åker nån annanstans bara...

Någon frågade om vädret och det är riktigt skönt just nu. Drygt 25 grader i skuggan på dagen och man kan vara ute hela tiden, även om det blir rätt svettigt i solen under tidig eftermiddag. På kvällarna är det svalare, runt 18-20 grader. Med en kavaj eller tjocktröja går det dock hur bra som helst att äta ute, vilket vi gjorde igår på en golfklubb här på Yas Island.

På lokalnyhetsfronten skrivs det mycket om den mördade jordanska stridspiloten som IS barbariskt brände ihjäl. Samt att Dubai-polisen fått ett tillskott i bilflottan. Deras Lamborghinis, Ferraris och Bentley har nu fått sällskap av en Lexus RC F och en Toyota Land Cruiser. Fint ska det va!

I eftermiddag ska jag träffa en annan svensk flygledarkollega som jobbar på approachen till Abu Dhabi. Imorgon är det fredag och alltså helg, förmodligen blir det en tur till Dubai då.

Första dagen i öknen

Resan ner igår gick via Amsterdam och var rätt lång och tråkig, men gick i övrigt bra. Satt bredvid en snarkande amerikan på flygningen till Abu Dhabi, men det kompenserades till viss del av god mat och bra nördfaktor på att flyga Airbus 330 för första gången på länge. Det är de små detaljerna som gör det! Väl framme vid 2030 lokal tid blev jag upplockad av en av företagets chaufförer som tog mig direkt till en telefonaffär på flygplatsen för att fixa ett SIM-kort. Därefter till hotellet på Yas Island. Jag hade hoppats på en sen upplockning idag, för att hinna sova lite och anpassa mig till tidsskillnaden (+ 3 timmar på vintern) men icke, upplockning kl 06.20, så det blev bara några timmars sömn.

I morse hängde jag, svensk som man är, på låset till frukostserveringen kl 06, för att hinna äta lite innan avfärd. 06.19 var jag ute i lobbyn, 06.40 kom chauffören. Det är nog läge att gå tillbaka till den italienska tidsuppfattning jag lärde mig när jag bodde i Florens och inte ta tider på för stort allvar...

En ny chaufför, en indier liksom chauffören igår, körde mig till en läkarmottagning där "money talks" blev tydligt. Vi kom in i en väntsal med säkert 100 väntande personer, alla män och nästan bara indier, men betalade ca 750 kronor för en "fast track", gick förbi hela kön, in i en korridor. Där var det fullt med bås, på ena sidan för "medical exam", på andra sidan för blodprovning. Först blev jag inpekad i ett bås där det satt en asiatisk läkare som ställde tre korta frågor om ev. sjukdomar, stämplade några papper och skickade ut mig igen. Sedan direkt vidare, förbi ytterligare en kö, in till en annan asiat som tog blodprov. Därefter ner i en ny korridor, förbi ännu en kö och in till en bröströntgen. Nya stämplar, nya kopior av mitt tillfälliga visa och sedan in i bilen och iväg igen.

Därefter åkte vi till min arbetsgivares huvudkontor (HQ) där förmiddagen gick åt till att läsa igenom och signera ett 20-tal olika dokument om allt från anställningsavtal till vem som ska ärva mig om jag skulle dö (!) etc. Återigen, typiskt svenskt och noggrant ställde jag ett antal följdfrågor på klausuler i vissa avtal jag tyckte såg konstiga ut, vilket oftast möttes med en suck från HR-kvinnan, som fick gå iväg och fråga någon högre uppsatt, för att snart komma tillbaka med ett svar i stil med "det är en standardformulering", "det tillämpas aldrig" etc. Spännande!

När jag var klar på HQ kom en bankman (även han indier!) och hämtade upp mig, körde mig till hotellet och tog sedan en massa uppgifter (samt, förstås: nya kopior på pass och visa) för att starta ett bankkonto åt mig. Jag måste verkligen öva på att förstå indisk engelska, den känns svårtolkad. Snabb och med konstig melodi. Får väl tvinga mig igenom nån Bollywoodfilm, i värsta fall...

När bankmannen väl hade åkt tog jag en välförtjänt power nap och sedan ett bad i poolen. Ikväll kommer min polare och blivande kollega Lilja förbi och käkar middag.

Samlade intryck hittills är att det är högt tempo, mycket folk överallt och man får lätt känslan av kaos, om man jämför med lugna, välorganiserade Sverige. Mycket personal överallt dock, allt från folk som bär väskan och håller upp dörrar åt en på hotellet, till bankmän som ovan, som åker ut till kunderna, istället för att kunderna ska komma till banken. Praktiskt!

Jag vet inte hur många olika dokument jag skrivit under idag, men turligt nog är de oftast skrivna på helt okej engelska och det är bara att hoppas att den arabiska versionen (papperna är ofta uppdelade i två spalter, en för varje språk) är en direktöversättning, eftersom alla kontrakt innehåller en finstilt klausul om att det är en arabiska versionen som är juridiskt gällande.

Da'n före da'n

Timmar kvar till avgång nu. Lägenheten är överlämnad till hyresgästen och bilen har fått en köpare, även om en del pappersarbete kvarstår. Sista dagen har gått åt till att uträtta en del ärenden av praktiskt karaktär, bland annat ett sista besök hos min favoritfrisör här i Norrköping, ”Jacobs salong” (passande namn, jag vet!). Turligt nog är samtliga frisörer där araber, så det bådar gott för kommande friseringar i UAE.

Senare gjorde jag och F ett besök på stamcaféet Bagarstugan och åt deras grymma kladdkaka. Nu är det dags att ta tag i den sista packningen och dubbelkolla att det viktigaste är med. 0620 imorgon lyfter förhoppningsvis KLM-planet från staden där allt började, Linköping.

Väl nere i Abu Dhabi ska en av de tre chaufförer jag fått tilldelat mig möta upp mig på flygplatsen och ta mig till hotellet. De följande dagarna verkar gå åt till en hel del praktikaliteter som flygläkarbesök, signering av anställningskontrakt etc. Jag har fått noggranna mail av den blivande arbetsgivare om att jag förväntas bära kostym och slips under dessa dagar. Suit up, med andra ord!

Återkommer med uppdatering från en annan världsdel, så snart som möjligt.

Packa, packa, packa

Eftersom avresedatumet blev lite tidigare än jag trott, har det varit ett par stressiga dagar den här veckan. Imorgon lämnar jag över lägenheten till min hyresgäst, en ungersk läkare som arbetar här i Norrköping. Därför har stor del av dagen ägnats åt packning och städning. Jag tyckte jag hade förberett det hela ganska bra, men det är skrämmande vad mycket prylar man har! Det dyker hela tiden upp nya grejer att packa ner, slänga eller sprida ut till vänner och familj. Som tur är har Fannie varit en riktigt hjältinna och hjälpt mig hela dagen. Nu börjar det tills sist bli klart, tror jag! Ikväll tog vi därför ett välförtjänt avbrott för att gå till favoritrestaurangen här i Norrköping, Pappa Grappa och därefter till Teater Bråddgatan 34 för att se föreställningen "Ingen Soldat". Skönt att tänka på annat, ett tag!

Igår kväll blev jag förresten rejält överraskad. Jag och Fannie hade bestämt att vi skulle käka en lugn middag tillsammans efter min innebandyträning, men när jag kom hem till henne överraskades jag av nästan alla mina vänner här i Norrköping/Linköping, som hade samlats till en avskedsfest. Riktigt, riktigt kul. Det visade sig att Fannie hade planerat allt in i minsta detalj och jag, blåögd (/halvblind?) som jag är, hade inte en aning! Det var i vilket fall riktigt kul att träffa alla en sista gång och det blev en riktigt trevlig kväll.

Imorgon ska jag och Fannie fotograferas av en fotograf som behöver bildmaterial ("parbilder"!) till sin hemsida. På kvällen blir det förhoppningsvis lite traditionellt "häng" med några av Norrköpingskollegorna, tillsammans med en chipsskål och Mario Kart på Wii. Det gäller att njuta av det bästa med Norrköping, så länge man kan!